Min upplevelse på B12- The festival for contemporary dance and performance art i Berlin

 Hej, jag heter Dalina Bagheri och går just nu mitt sista år på Kungliga svenska balettskolan. Sommaren 2023 fick jag möjlighet att delta i B12 – The Festival for Contemporary Dance i Berlin tack vare Carina Ari stipendiet för unga dansare.

B12 är en internationell dansfestival som äger rum i Berlin i eden studios och dock 11 varje sommar, vanligtvis under hela juli månad. Festivalen samlar dansare, koreografer och lärare från hela världen och erbjuder en stor mängd workshops, klasser och performance projects inom samtida dans. Det är en plattform för både professionella dansare och koreografer, B12 ger möjlighet att fördjupa och utforska den samtida konst formen.

Du har möjlighet att välja klasser baserat på dina egna intressen och nivåer. Man behöver skicka in en ansökan med en kort video och beskrivning av din erfarenhet. Utöver workshops erbjuder B12 även yoga, improvisations klasser och tillfällen att se olika performance projects utan extra kostnad. Det var även många koreografer som hade öppna frågestunder som man kunde gå till när man hade tid.

Det fanns så många workshops att välja mellan, men jag valde tre som kompletterade varandra helt perfekt. Jos Baker var den första, han är en brittisk dansare och koreograf och har en bakgrund som dansare hos koreografen Peeping Tom, som jag personligen ser mycket upp till. Så det var extra kul att få ta del av hans metoder. Hans workshops handlade mycket om kroppens anatomi och ren fysik. Han var en otrolig mentor och pedagog. Jag fick chansen att vara med Antonin Rioche i 6 dagar. Han är en fransk koreograf och dansare och har sitt unika sätt att blanda samtida dans med teater och poesi. Han jobbar med stark emotionell intensitet och en utforskning av mänskliga relationer, känslor och existentiella teman. Hans workshop bestod av mycket improvisation vilket fick mig att verkligen hitta nya sidor av mig själv både som dansare och individ. Sist fick jag vara med Christina Mertzani i 4 dagar. Hon är en grekisk koreograf och dansare som jobbar med kroppens fysiska kapacitet för både styrka och känslighet. Hennes workshop var mer fysiskt krävande och mer akrobatiskt, riktigt utmanande och svettigt. Alla var starkt rekommenderade av en tidigare mentor, och jag kunde inte ha varit mer nöjd med mitt val.

Dagarna började tidigt, jag var på plats redan kl. 9 för en intensiv workshop på 3,5 timmar. Efteråt åkte jag hem, åt lunch och vilade lite innan jag åkte tillbaka för ännu en kvälls klass. Det var verkligen en intensiv period. Om jag hade gjort om det skulle jag nog ha valt att ta två workshops direkt efter varandra och sedan använt eftermiddagarna till att upptäcka staden. Berlin är en otroligt vacker plats, och jag hann tyvärr inte utforska så mycket på grund av pendlingen och det fullspäckade schemat. Jag hade ungefär 45 minuters pendling varje dag. Det blev lite jobbigt i längden, särskilt när dagarna var så intensiva. Så mitt tips till andra som planerar att åka är att försöka bo så nära som möjligt för att spara tid och energi!

 

Trots den intensiva takten träffade jag otroliga dansare och lärde mig så mycket, både tekniskt och konstnärligt. Jag är så tacksam för alla möten, lärdomar och upplevelser jag fick med mig hem. Tack till Carina Ari stiftelsen som gjorde denna minnesvärda resa verklig!

Mitt råd till andra som planerar att åka är att balansera schema och upplevelse – se till att få ut det mesta av både dansen och staden!

/Allt gott Dalina

 

Sommar intensiv i Budapest

 Mina två veckor på Ballet Summer Course Budapest 2024

Hej, Jag heter Arion och är en dansande kille som är 16 år och dansar på KHIO i Oslo där jag har gått ett år nu. 

Jag tänkta sammanfatta lite mina upplevelser från en sommarkurs i Budapest, Ungern som jag gjorde 2024 och som möjliggjordes av Carina Aris stipendium. Stort tack för det! ;)

För mig är det två saker jag vill få ut av en sommarkurs. Det ena är dansen såklart. Nya lärare, nya kontakter och ny inspiration samt att det förbereder mig för höstterminen. Det andra är att se en ny plats som breddar min världsbild och ger mig nya smakupplevelser från maten och att man träffar nya vänner.

Ballet Summer Course i Budapest hölls mitt i centrala stan. Jag valde den här kursen efter att ha pratat med min gamla balettlärare om vad jag ville utveckla i min dans. Jag ville ha hård träning med fokus på klassisk balett, och bra lärare var det viktigaste för mig. Dessutom ville jag besöka en stad jag inte redan dansat i. Min lärare rekommenderade då den här kursen.

Den jag hade mest som lärare var Kirejko Dmitrij, och jag tränade hopp och repertoar med honom varje dag. Vi var bara två killar, så vi fick privatlektioner varje dag – vilket var både grymt lärorikt och extremt utmanande! Varje hoppklass var nästan två timmar lång, och efter en full dag med balett var mina ben helt döda. Jag hade också balettlektioner med Vdovicheva Tajana eller Golvina Yuliya, som ofta drog över tiden, vilket gjorde schemat ännu tuffare. Totalt hoppade jag i två timmar och tio minuter varje dag – ingen vila där inte!

Andra lärare jag hade var Muruev Denis för karaktärsdans och Petery Melinda för modern dans. Dagen avslutades med en mix av pilates, stretching, floorbarre och styrketräning med Vdovicheva Tajana eller Golvina Yuliya. Min gamla balettlärare hade koppling till Dmitrij och visste att han skulle passa mig perfekt – vilket stämde! Han var en fantastisk lärare.

Det fanns två saker jag önskar kunde ha varit bättre. Först och främst hade jag och min kompis ingen annan på samma nivå som oss att dansa med. Det är alltid inspirerande att ha andra på samma eller högre nivå att träna med. Det andra var att vissa danssalar var lite små. De funkade, men det är alltid skönare att ha mer utrymme att röra sig på.

En positiv grej var att vi kunde använda dansstudiorna efter skolan för att träna extra, vilket var perfekt för att öva på det som behövdes förbättras. All undervisning var i Vaganova-stilen, samma som jag tränar på KHIO, vilket var väldigt bra. Jag älskade hur noga alla lärarna var med tekniken – perfekt för att komma i form inför skolstarten.

Jag och min bästa vän hade egentligen planerat att bo på ett hotell som kursen rekommenderade, men till slut hittade vi ett Airbnb som var billigare och bara 15 minuter med tunnelbana från träningslokalerna. Dessutom hade det AC och ett eget kök. Det kan jag rekommendera om du skall dansa på sommaren i centraleuropa - det är varmt!

Vi var två ungdomar, 16 och 17 år, så egentligen kunde vi inte boka det själva. Men ägaren gick med på att hyra ut till oss eftersom vi skulle gå balettkurs. Min pappa hjälpte oss med bokningen.

Lägenheten låg på Budasidan och hade allt vi behövde – en stor säng, bäddsoffa, kök, tvättmaskin och, viktigast av allt, AC! Området var lugnt men ändå levande, med en matbutik nära och massor av billiga restauranger, caféer och ett fantastiskt glassställe runt hörnet. Efter en lång dag med dans var det guld värt att besöka Lukács termalbad som låg fem minuter bort. Det enda jag saknade var en balkong.

Jag flög direkt med Ryanair från Landvetter till Budapest på söndagskvällen och tog sedan en Bolt-taxi till vår Airbnb. Om du kan hitta ett direktflyg är det att rekommendera - skönt att inte behöva byta på vägen. Under kursen använde jag mest kollektivtrafik, som var väldigt billig för studenter. Du laddar ner en app (som du kopplar till någon av dina föräldrars Visakort ;)) Allt gick smidigt, både flyget och transporten i Budapest. Jag ångrar bara att jag inte hyrde en Budapest-cykel, det hade varit ett roligt och prisvärt sätt att se mer av stan.

Oftast gjorde vi frukost hemma - yoghurt med müsli eller en macka. Ibland blev det en croissant på vägen till skolan om jag sovit lite för länge. Under de få pauser vi hade åt jag ofta en banan eller en proteinbar för att hålla energin uppe. Efter dagens träning brukade jag göra lunch hemma, vilket kunde vara allt från gulaschsoppa på burk till spaghetti bolognese med råvaror från saluhallen.

Middagarna var lite mer varierade. Ibland åt jag hemma, ibland på restaurang eller gatukök beroende på vad vi hade planerat på kvällen. Jag provade en fantastisk lángos, gulasch och några riktigt goda bakverk. Vi åt bara på restaurang när vi träffade någon, som min gamla sceniska folkdanslärare eller en tidigare skolkamrat som nu dansar i kompaniet i Budapest. Det var superkul att ses och han gav mig bra tips inför auditions nästa år.

Om du skall åka eller fundera på att åka till Budapest på sommarläger kommer du få uppleva  väldigt bra disciplin och noggrannheten från lärarna. De var entusiastiska och fick mig att utvecklas, att ge allt jag hade och ha mer dansglädje än nånsin.  Lycka till!

Arles 2024

 Hej!

 

Jag heter Jakob Köpf Lindström och jag har deltagit i 4th International Summer Course of Arles Youth Ballet Company.

Det var en väldigt bra introduktion till det professionella arbetslivet. Vi var sammanlagt 40 dansare, varav majoriteten ingick i kompaniet. Det var oväntat många killar vilket var en rolig överraskning. Jag var en av de yngre dansarna så jag hade många äldre att lära mig av och jag knöt viktiga kontakter som kan vara gynnsamma i framtiden.

Vi var sju som bodde tillsammans i ett hus som tillhör kompaniet. Två ingick i kompaniet och bodde där sedan tidigare så de visade oss andra hur allting fungerade.

Huset låg drygt en kilometer från salen där tillbringade dagarna. Det var en varm morgonpromenad dit och en ännu varmare kvällspromenad hem. Det var trevligt att alltid ha någon att ha sällskap med. Vi hade självhushåll och lagade ofta mat tillsamman.

Vi började vid niotiden och höll på till 17:40 med korta pauser och en väldigt kort lunch.

Första dagen blev välkomnade av ledaren av kompaniet, Norton Fantinel och blev tilldelade tröjor med kompaniets logga sedan satte vi i gång med full kraft.

Vi hade balett, pas de deux, variationer och vi lärde oss många olika moderna koreografier och ett neoklassiskt stycke.

Vi hade en helledig dag och då hade vi planerat att åka till havet för att bada, men just den dagen ösregnade det så vi var hemma och återhämtade oss i stället. Framemot kvällen upphörde regnet så då var vi några stycken som åkte in till Arles för att njuta av den vackra stadskärnan. Solnedgångarna i Arles är magiska!  

Kursen avslutades med en uppvisning med valda delar av det vi arbetat med.

När kursen var slut stannade jag kvar i Arles i några dagar och blev erbjuden att ta klass med kompaniet vilket jag gjorde. Det kändes som ett bra avslut med tanke på att Norton Fantinel kom fram till mig efter klassen och sa att jag är välkommen att komma tillbaka närhelst jag har möjlighet.

Tips till andra som åker på kurs är att ta vara på tiden där, att våga ta plats och att inte jämföra sig med andra utan jobba individuellt.

Stort tack till Carina Aris Minnesfond som möjliggjorde detta.

 

 

Fyra veckor på San Francisco Ballet School Summer Session

Mitt namn är Betty Svensson och tack vare Carina Aris Minnesfond fick jag möjligheten i sommar att åka till San Francisco Ballet och träna där i fyra veckor. Den möjligheten har gjort att jag känner starkt att jag har utvecklats som dansare men jag känner också att jag har vuxit som människa. Att vara utan sin familj och vara i ett främmande land så långt borta har gjort att jag känner mig mentalt starkare nu. Har också fått fantastiska vänner som brinner för dans lika mycket som jag. Under dessa veckor fick jag jobba med olika lärare och olika dansstilar. När jag kom dit märkte jag att nivån var hög och detsamma gällde tempot. Jag skulle beskriva skolan som en väldigt teknisk skola när det kommer till dansteknik. Första dagen var jobbigare än vad jag trodde att den skulle vara. Vi körde direkt på med tå klass och variationsklass direkt efter balettklassen. Efter lunchen var det direkt en ny tuff klass. Vi gick från 10:00 till 16:00 varje dag. Någon gång slutade vi 15:45 då lunchen var kortare eller att klassen var kortare. Det gällde att vara uppmärksam när lärarna visade övningarna, då vissa lärare endast visade övningarna en gång. Hade man frågor om man exempelvis inte hade förstått svarade de och de var alltid uppmärksamma på om någon räckte upp handen och undrade över något. 

Det som jag tyckte var väldigt bra var att bortsett från dansträningen hade vi också olika styrketräningar som skulle hjälpa oss inom dansen, framför allt baletten. Vi tränade yoga, PBT (progressing Ballet Technique), conditioning (konditionsträning), Mat (styrkeövningar liggandes på en yogamatta), strech och pilates. I denna sommarkurs hade vi ingen uppvisning i slutet, vilket var fallet på ABT förra sommaren, vilket gjorde att vi inte tränar på en och samma sak hela tiden, istället fick vi lära oss mycket nya saker under exempelvis variationsträningen och Rep (repertoarerna). Det som jag gillade väldigt mycket var att vi fick lära oss många olika variationer på grund av att vi hade så mycket variationsträningar. Dessutom fick vi lära oss stilen Contemporary ballet vilket var otroligt kul! Mime hade vi också på schemat och var något som jag tyckte var roligt, eftersom vi fick chansen att lära oss mim-scener ur kända baletter. Bortsett från de dansstilar jag redan nämnt hade vi också: Contemporary, modern/ horton, contemporary jazz, jazz, karaktärsdans, tåklass och balett som ingick i det dagliga schemat varje dag. Förutom detta hade vi också en hiphopklass. Vi hade både lärare från skolan och gästlärare som undervisade oss. Lärarna hade olika dansbakgrunder vilket gjorde att vi fick ta del och lära oss olika stilar inom den klassiska riktlinjen. Något annat som var riktigt bra i kursen var att det arrangerades ”point shows fitting”, alltså tåskoprövning. Där vi fick pröva olika tåskor. Vi fick inte någon lunch på själva skolan, utan de fick man köpa själv och ta med. På skolan fanns det även matautomater där man kunde köpa snacks/bars och även drickautomater. Skolan låg mitt i San Francisco och därmed även nära caféer vilket skapade möjligheten att gå till olika ställen på lunchrasten och köpa sig något. 

Om jag jämför med Summer Intensive på ABT förra sommaren och Summer Intensive i San Francisco så var kursen i SF mer fokuserad på teknik. I New York fick vi också ordna boendet själva medan det i SF fanns boende för de som kom från andra länder eller andra delstater i USA. I och med att vi bodde tillsammans så skapades det starka vänskapsband. Jag är otroligt tacksam för möjligheten att få fina vänner från olika delar av världen. Vårt boende var också i ett hus där även unga musiker bodde så vi fick ta del av fantastisk musik då det övades musik runt om i huset. Jag kan inte nog tacka Carina Aris Minnesfond för den möjlighet jag fick att dansa på SF Ballet School. Jag hade aldrig kunnat få den upplevelsen utan det ekonomiska stöd jag fick av fonden. Att delta i Summer Intensive i USA är förenat med höga kostnader eftersom resorna är dyra. Att jag utvecklats i dans och som människa är naturligtvis en betydande del av kursen, men det är också ett starkt och varmt minne som jag kommer bära med mig för resten av mitt liv. Än en gång ett mycket, mycket stort tack!!! 

Med de varmaste hälsningar Betty Svensson

Min upplevelse av ATLAS, Impulstanz, Wien 2024

Jag heter Linda Wardal och jag arbetar som koreograf och dansare. Nu ska jag försöka sammanfatta min upplevelse av att tillbringa sex veckor vid ATLAS programmet under Impulstanz. Det har varit en intensiv och berikande upplevelse i möte med festivalen, mig själv och en hundratals fantastiska danskonstnärer från hela världen. Jag hoppas att min reseberättelse kan vara vägledande för andra som funderar på att söka antingen ATLAS eller Danceweb-programmet.

Om festivalen  

Impulstanz så är det en av de största dansfestivalerna i sitt slag. Drygt 260 workshops, research-projekt och runt 60 olika föreställningar äger rum under totalt fyra veckor. Festivalen har byggts upp under många år och är väl känd även för lokalbefolkningen i Wien. Utomhus ges dagligen kostnadsfria klasser som går under namnet “Public Moves” och är ett bra exempel på hur en festival har lyckats nå ut utanför branschen.

Festivalen har två stora utbildningsprogram: ATLAS programmet och DanceWeb, som båda är dryga fem veckor långa. Att bli antagen kändes som att äntligen komma igenom nålsögat. För att ansöka behöver du ett rekommendationsbrev från någon som helst har en anknytning till festivalen. I tillägg skriver du ett motivationsbrev och om du söker ATLAS behöver du även söka med en koreografisk idé. Jag har sökt Danceweb ett antal gånger sedan 2011 men aldrig blivit antagen förrän nu. Jag gick nyligen ut en Master i koreografi och därför landade valet på ATLAS-programmet som är mer inriktat på eget skapande medan de som går Danceweb tar fler workshops och fokuserar på egen dansutveckling.


I ATLAS programmet ingår:

• 3 dagars introduktion med gruppen och gruppens coach.
• Deltagande i upp till 10 workshops och 2 research projekt
• Gratis inträde till alla föreställningar och fester
• Studio tid
• Personlig coachning
• Fyra dagars visningar där du presenterar vad du har jobbat med
• Studentboende
• Cykel eller månadskort under vistelsen

Deltagaravgiften motsvarande 34 000 svenska kronor. Som oftast bekostar Konstnärsnämnden denna avgift. I mitt fall föll jag mellan stolarna då jag var student när beslutet fattades, varpå Konstnärsnämndens regler är benhårda. Således var det en otrolig lättnad att bli tilldelad Carina Ari's stipendium vilket täckte ungefär hälften av mina utgifter. Den resterande delen fick jag ihop genom att skapa en insamlingskampanj. Utöver Carina Aris Minnesfond har 65 kollegor och vänner ute i fältet bidragit till min resa vilket jag är både rörd och tacksam över. Tack för det!


Att få antagningsbeskedet kändes overkligt, och att vara på plats i Wien var ännu mer overkligt. Det är en surrealistisk vardag där ens vanliga liv står på paus. Du bygger upp en otrolig gemenskap till de andra deltagarna för att alla bor på samma plats, cyklar mellan workshops och föreställningar och på kvällarna uppstår ständigt nya happenings och konstellationer. Varje vecka är det nya workshops, från morgon till kväll. Klasserna hålls i gigantiska hangarer med högt i tak och rymmer många workshopdeltagare. På utsidan spelas musik, det finns en pool, matalternativ och en cykelreparatör som ser till att våra rosa cyklar är i gott skick. På kvällarna cyklar en direkt från workshops till olika föreställningar och det går liksom i ett hela tiden. Att hinna laga mat eller tvätta är ett puzzel. Detta har känts lyxigt att se så många föreställningar på så kort tid och dessutom bilda sig en uppfattning om vad som visas runt om i Europa just nu.


Impulstanz är perfekt för att hitta ny inspiration och dela tankar med andar i branschen. Att kunna välja mellan 260 olika workshops, research projekt och dagligen matas med intryck från föreställningar varje kväll är ett otroligt utgångsläge för att odla sin kreativitet. Men det finns också en risk att bli överväldigad och jag rekommenderar alla att lägga in vilodagar och kvällar utan föreställningar, vilket är svårt, för Impulstanz är platsen där FOMOn är konstant. Vi har tillgång till dansstudios dygnet runt om vi vill och jag har varit berikande att alla intryck och processer haft en direkt influens på mitt eget koreograferade. Det jag inte hade räknat med var hur påverkade jag blev av värmen och hur lång tid det tar att ta sig till de olika platserna. Vår dansstudio låg 45 minuter bort med cykel, i över 30 graders värmen. Det bidrog till att jag spenderade färre dagar där än jag först hade planerat.

Bristande engagemang från coachen
Gruppens coach har till min stora besvikelse varit undermålig när det kom till att facilitera programmet. Han verkar inte ha haft någon tydlig plan och inte heller tillfört några nya intressanta infallsvinklar på koreografi i stort. Jag vill inte gå in för mycket i detalj, eller skriva hens namn. Det jag kan säga är att min grupp har lämnat in en lång redogörelse till Impulstanz över saker som missköts, märkliga beteenden, moment som blivit inställda eller inte blivit av som borde ha gjort enligt kontraktet och det vi betalat för. Vi har till och med begärt att få en del av deltagaravgiften tillbaka. På vissa punkter har det varit värdelöst, personen sa inte ens tack eller hejdå när vi hade haft våra offentliga visningar. Jag är ganska chockad över detta och det har också tagit mycket energi och kraft från gruppen att navigera detta. Jag har förvisso haft ett givande coachningssamtal med min mentor, men i det stora hela har det faktiskt varit en besvikelse. Den andra gruppen hade en annan coach och hade en mycket mer positiv upplevelse. Generellt ska sägas att grupperna är för stora och det har ibland varit svårt att hitta studiotid då vi har samsats om studios. Som jag ser det har Impulstanz en del att jobba på när det kommer till ATLAS programmet. De behöver också fundera på vilken tyngd de vill ge det koreografiska. Det ska dock sägas att jag fortfarande är nöjd över att jag valde ATLAS framför Danceweb då det tvingade mig att avsätta tid för eget skapande och det gav verkligen resultat.

ATLAS v/s Danceweb 

Om du står och pendlar mellan ATLAS och Danceweb skulle jag säga att programmen är snarlika. Båda grupperna får tillgång till alla föreställningar och båda programmen ger mycket utrymme att ta workshops. Om du väljer ATLAS handlar det snarare om att du själv måste begränsa dig när det kommer till workshops, om du önskar att komma långt i din koreografiska process. De som går Danceweb har möjlighet att ta fler workshops. En stor skillnad är att Danceweb-deltagarna i större utsträckning är ute och festar och anordnar sociala evenemang medan ATLAS-deltagarna hela tiden känner sig otillräckliga över att de inte spenderar tillräckligt mycket tid i studion. Dancewebbarna har inte någon press på sig att producera något. ATLAS-deltagarna har alla olika ambitionsnivå, men efter festivalen hade vi fyra dagar med offentliga visningar då vi presenterade våra konstnärliga arbeten. Jag hoppas också att nästa års mentor kommer visa ett större engagemang.

Trots vissa motgångar är jag nöjd med mitt beslut, ATLAS gav mig motivationen till att skapa ett solo och det har varit värdefullt att låta det växa fram i relation till alla workshops jag tog. I tillägg fick jag feedback och stöttning av mina internationella kollegor. Gruppen har varit ovärderlig. Många av dessa kommer jag att ha kontakt med under lång tid framöver och förhoppningsvis även samarbeta med i framtiden. Att dela denna surrealistiska upplevelse har definitivt skapat ett särskilt band mellan oss. De sista dagarna bestod av känslosamma avsked. Denna upplevelse har pågått dygnet runt i nästan sex veckor och den här gruppen kommer aldrig träffas i samma konstellation igen. Jag rekommenderar alla att någon gång i sin karriär avsätta tid till att uppleva Impulstanz bubblan. Kommer du inte in på någon av programmen finns det möjlighet att åka en vecka eller två och ta så många workshops du orkar och har råd med.


Fem favoriter:

1. “Care work for exhausted freelancers” , workshop med Claire Lefévre
2. “Without Filter” , workshop i att skapa solon med Sophia Rodrigues
3. “Epic Communal Fiction”, workshop med Isabel Lewis
4. Uppträdande av Ivo Dimchev på Impulstanz avslutningsfest på Rathaus.Sommarens roligaste klubbupplevelse.
5. Bad längs med Donau kanalen. Ett måste i värmen.

Fem föreställningar:

1. “Mimosa “ med Harell/Bengolea/ Chaignaud/Monteiro Freitas.
2. “Glitch choir” av Deva Shubert
3. “Sister or he Buried the Body” av Trajal Harell.
4. “Eunuchs” av Irmás Brasil
5. “Into (quickening ground)” av Camilla Schielin.

Fem tips:

1. - Boka eventuellt ett eget boende nära Arsenal, workshop-området.
2. - Passa på att ta workshops utanför din komfortzon! Här är platsen för oväntade guldkorn.
3. - Fundera på vad du vill prioritera: workshops eller eget skapande.
4. - Snacks, ha alltid med dig snacks.
5. - Lär dig att leva med FOMO (fear of missing out). Du kommer konstant att missa saker. Så lär dig att slappna av i det.

Jag kommer definitivt besöka Impulstanz igen, om så bara för en vecka eller två. Det är ovärderligt att kunna fylla på med inspiration och ha tillgång till så många saker på en och samma plats. Hör av dig till mig om du funderar på att åka och har några frågor. Jag delar gärna mina tankar och erfarenheter.

/Linda Wardal

 Bild från visningen av mitt solo "The Emerging Artist". Foto: Tia McAneney