Fyra veckor på San Francisco Ballet School Summer Session

Mitt namn är Betty Svensson och tack vare Carina Aris Minnesfond fick jag möjligheten i sommar att åka till San Francisco Ballet och träna där i fyra veckor. Den möjligheten har gjort att jag känner starkt att jag har utvecklats som dansare men jag känner också att jag har vuxit som människa. Att vara utan sin familj och vara i ett främmande land så långt borta har gjort att jag känner mig mentalt starkare nu. Har också fått fantastiska vänner som brinner för dans lika mycket som jag. Under dessa veckor fick jag jobba med olika lärare och olika dansstilar. När jag kom dit märkte jag att nivån var hög och detsamma gällde tempot. Jag skulle beskriva skolan som en väldigt teknisk skola när det kommer till dansteknik. Första dagen var jobbigare än vad jag trodde att den skulle vara. Vi körde direkt på med tå klass och variationsklass direkt efter balettklassen. Efter lunchen var det direkt en ny tuff klass. Vi gick från 10:00 till 16:00 varje dag. Någon gång slutade vi 15:45 då lunchen var kortare eller att klassen var kortare. Det gällde att vara uppmärksam när lärarna visade övningarna, då vissa lärare endast visade övningarna en gång. Hade man frågor om man exempelvis inte hade förstått svarade de och de var alltid uppmärksamma på om någon räckte upp handen och undrade över något. 

Det som jag tyckte var väldigt bra var att bortsett från dansträningen hade vi också olika styrketräningar som skulle hjälpa oss inom dansen, framför allt baletten. Vi tränade yoga, PBT (progressing Ballet Technique), conditioning (konditionsträning), Mat (styrkeövningar liggandes på en yogamatta), strech och pilates. I denna sommarkurs hade vi ingen uppvisning i slutet, vilket var fallet på ABT förra sommaren, vilket gjorde att vi inte tränar på en och samma sak hela tiden, istället fick vi lära oss mycket nya saker under exempelvis variationsträningen och Rep (repertoarerna). Det som jag gillade väldigt mycket var att vi fick lära oss många olika variationer på grund av att vi hade så mycket variationsträningar. Dessutom fick vi lära oss stilen Contemporary ballet vilket var otroligt kul! Mime hade vi också på schemat och var något som jag tyckte var roligt, eftersom vi fick chansen att lära oss mim-scener ur kända baletter. Bortsett från de dansstilar jag redan nämnt hade vi också: Contemporary, modern/ horton, contemporary jazz, jazz, karaktärsdans, tåklass och balett som ingick i det dagliga schemat varje dag. Förutom detta hade vi också en hiphopklass. Vi hade både lärare från skolan och gästlärare som undervisade oss. Lärarna hade olika dansbakgrunder vilket gjorde att vi fick ta del och lära oss olika stilar inom den klassiska riktlinjen. Något annat som var riktigt bra i kursen var att det arrangerades ”point shows fitting”, alltså tåskoprövning. Där vi fick pröva olika tåskor. Vi fick inte någon lunch på själva skolan, utan de fick man köpa själv och ta med. På skolan fanns det även matautomater där man kunde köpa snacks/bars och även drickautomater. Skolan låg mitt i San Francisco och därmed även nära caféer vilket skapade möjligheten att gå till olika ställen på lunchrasten och köpa sig något. 

Om jag jämför med Summer Intensive på ABT förra sommaren och Summer Intensive i San Francisco så var kursen i SF mer fokuserad på teknik. I New York fick vi också ordna boendet själva medan det i SF fanns boende för de som kom från andra länder eller andra delstater i USA. I och med att vi bodde tillsammans så skapades det starka vänskapsband. Jag är otroligt tacksam för möjligheten att få fina vänner från olika delar av världen. Vårt boende var också i ett hus där även unga musiker bodde så vi fick ta del av fantastisk musik då det övades musik runt om i huset. Jag kan inte nog tacka Carina Aris Minnesfond för den möjlighet jag fick att dansa på SF Ballet School. Jag hade aldrig kunnat få den upplevelsen utan det ekonomiska stöd jag fick av fonden. Att delta i Summer Intensive i USA är förenat med höga kostnader eftersom resorna är dyra. Att jag utvecklats i dans och som människa är naturligtvis en betydande del av kursen, men det är också ett starkt och varmt minne som jag kommer bära med mig för resten av mitt liv. Än en gång ett mycket, mycket stort tack!!! 

Med de varmaste hälsningar Betty Svensson

Min upplevelse av ATLAS, Impulstanz, Wien 2024

Jag heter Linda Wardal och jag arbetar som koreograf och dansare. Nu ska jag försöka sammanfatta min upplevelse av att tillbringa sex veckor vid ATLAS programmet under Impulstanz. Det har varit en intensiv och berikande upplevelse i möte med festivalen, mig själv och en hundratals fantastiska danskonstnärer från hela världen. Jag hoppas att min reseberättelse kan vara vägledande för andra som funderar på att söka antingen ATLAS eller Danceweb-programmet.

Om festivalen  

Impulstanz så är det en av de största dansfestivalerna i sitt slag. Drygt 260 workshops, research-projekt och runt 60 olika föreställningar äger rum under totalt fyra veckor. Festivalen har byggts upp under många år och är väl känd även för lokalbefolkningen i Wien. Utomhus ges dagligen kostnadsfria klasser som går under namnet “Public Moves” och är ett bra exempel på hur en festival har lyckats nå ut utanför branschen.

Festivalen har två stora utbildningsprogram: ATLAS programmet och DanceWeb, som båda är dryga fem veckor långa. Att bli antagen kändes som att äntligen komma igenom nålsögat. För att ansöka behöver du ett rekommendationsbrev från någon som helst har en anknytning till festivalen. I tillägg skriver du ett motivationsbrev och om du söker ATLAS behöver du även söka med en koreografisk idé. Jag har sökt Danceweb ett antal gånger sedan 2011 men aldrig blivit antagen förrän nu. Jag gick nyligen ut en Master i koreografi och därför landade valet på ATLAS-programmet som är mer inriktat på eget skapande medan de som går Danceweb tar fler workshops och fokuserar på egen dansutveckling.


I ATLAS programmet ingår:

• 3 dagars introduktion med gruppen och gruppens coach.
• Deltagande i upp till 10 workshops och 2 research projekt
• Gratis inträde till alla föreställningar och fester
• Studio tid
• Personlig coachning
• Fyra dagars visningar där du presenterar vad du har jobbat med
• Studentboende
• Cykel eller månadskort under vistelsen

Deltagaravgiften motsvarande 34 000 svenska kronor. Som oftast bekostar Konstnärsnämnden denna avgift. I mitt fall föll jag mellan stolarna då jag var student när beslutet fattades, varpå Konstnärsnämndens regler är benhårda. Således var det en otrolig lättnad att bli tilldelad Carina Ari's stipendium vilket täckte ungefär hälften av mina utgifter. Den resterande delen fick jag ihop genom att skapa en insamlingskampanj. Utöver Carina Aris Minnesfond har 65 kollegor och vänner ute i fältet bidragit till min resa vilket jag är både rörd och tacksam över. Tack för det!


Att få antagningsbeskedet kändes overkligt, och att vara på plats i Wien var ännu mer overkligt. Det är en surrealistisk vardag där ens vanliga liv står på paus. Du bygger upp en otrolig gemenskap till de andra deltagarna för att alla bor på samma plats, cyklar mellan workshops och föreställningar och på kvällarna uppstår ständigt nya happenings och konstellationer. Varje vecka är det nya workshops, från morgon till kväll. Klasserna hålls i gigantiska hangarer med högt i tak och rymmer många workshopdeltagare. På utsidan spelas musik, det finns en pool, matalternativ och en cykelreparatör som ser till att våra rosa cyklar är i gott skick. På kvällarna cyklar en direkt från workshops till olika föreställningar och det går liksom i ett hela tiden. Att hinna laga mat eller tvätta är ett puzzel. Detta har känts lyxigt att se så många föreställningar på så kort tid och dessutom bilda sig en uppfattning om vad som visas runt om i Europa just nu.


Impulstanz är perfekt för att hitta ny inspiration och dela tankar med andar i branschen. Att kunna välja mellan 260 olika workshops, research projekt och dagligen matas med intryck från föreställningar varje kväll är ett otroligt utgångsläge för att odla sin kreativitet. Men det finns också en risk att bli överväldigad och jag rekommenderar alla att lägga in vilodagar och kvällar utan föreställningar, vilket är svårt, för Impulstanz är platsen där FOMOn är konstant. Vi har tillgång till dansstudios dygnet runt om vi vill och jag har varit berikande att alla intryck och processer haft en direkt influens på mitt eget koreograferade. Det jag inte hade räknat med var hur påverkade jag blev av värmen och hur lång tid det tar att ta sig till de olika platserna. Vår dansstudio låg 45 minuter bort med cykel, i över 30 graders värmen. Det bidrog till att jag spenderade färre dagar där än jag först hade planerat.

Bristande engagemang från coachen
Gruppens coach har till min stora besvikelse varit undermålig när det kom till att facilitera programmet. Han verkar inte ha haft någon tydlig plan och inte heller tillfört några nya intressanta infallsvinklar på koreografi i stort. Jag vill inte gå in för mycket i detalj, eller skriva hens namn. Det jag kan säga är att min grupp har lämnat in en lång redogörelse till Impulstanz över saker som missköts, märkliga beteenden, moment som blivit inställda eller inte blivit av som borde ha gjort enligt kontraktet och det vi betalat för. Vi har till och med begärt att få en del av deltagaravgiften tillbaka. På vissa punkter har det varit värdelöst, personen sa inte ens tack eller hejdå när vi hade haft våra offentliga visningar. Jag är ganska chockad över detta och det har också tagit mycket energi och kraft från gruppen att navigera detta. Jag har förvisso haft ett givande coachningssamtal med min mentor, men i det stora hela har det faktiskt varit en besvikelse. Den andra gruppen hade en annan coach och hade en mycket mer positiv upplevelse. Generellt ska sägas att grupperna är för stora och det har ibland varit svårt att hitta studiotid då vi har samsats om studios. Som jag ser det har Impulstanz en del att jobba på när det kommer till ATLAS programmet. De behöver också fundera på vilken tyngd de vill ge det koreografiska. Det ska dock sägas att jag fortfarande är nöjd över att jag valde ATLAS framför Danceweb då det tvingade mig att avsätta tid för eget skapande och det gav verkligen resultat.

ATLAS v/s Danceweb 

Om du står och pendlar mellan ATLAS och Danceweb skulle jag säga att programmen är snarlika. Båda grupperna får tillgång till alla föreställningar och båda programmen ger mycket utrymme att ta workshops. Om du väljer ATLAS handlar det snarare om att du själv måste begränsa dig när det kommer till workshops, om du önskar att komma långt i din koreografiska process. De som går Danceweb har möjlighet att ta fler workshops. En stor skillnad är att Danceweb-deltagarna i större utsträckning är ute och festar och anordnar sociala evenemang medan ATLAS-deltagarna hela tiden känner sig otillräckliga över att de inte spenderar tillräckligt mycket tid i studion. Dancewebbarna har inte någon press på sig att producera något. ATLAS-deltagarna har alla olika ambitionsnivå, men efter festivalen hade vi fyra dagar med offentliga visningar då vi presenterade våra konstnärliga arbeten. Jag hoppas också att nästa års mentor kommer visa ett större engagemang.

Trots vissa motgångar är jag nöjd med mitt beslut, ATLAS gav mig motivationen till att skapa ett solo och det har varit värdefullt att låta det växa fram i relation till alla workshops jag tog. I tillägg fick jag feedback och stöttning av mina internationella kollegor. Gruppen har varit ovärderlig. Många av dessa kommer jag att ha kontakt med under lång tid framöver och förhoppningsvis även samarbeta med i framtiden. Att dela denna surrealistiska upplevelse har definitivt skapat ett särskilt band mellan oss. De sista dagarna bestod av känslosamma avsked. Denna upplevelse har pågått dygnet runt i nästan sex veckor och den här gruppen kommer aldrig träffas i samma konstellation igen. Jag rekommenderar alla att någon gång i sin karriär avsätta tid till att uppleva Impulstanz bubblan. Kommer du inte in på någon av programmen finns det möjlighet att åka en vecka eller två och ta så många workshops du orkar och har råd med.


Fem favoriter:

1. “Care work for exhausted freelancers” , workshop med Claire Lefévre
2. “Without Filter” , workshop i att skapa solon med Sophia Rodrigues
3. “Epic Communal Fiction”, workshop med Isabel Lewis
4. Uppträdande av Ivo Dimchev på Impulstanz avslutningsfest på Rathaus.Sommarens roligaste klubbupplevelse.
5. Bad längs med Donau kanalen. Ett måste i värmen.

Fem föreställningar:

1. “Mimosa “ med Harell/Bengolea/ Chaignaud/Monteiro Freitas.
2. “Glitch choir” av Deva Shubert
3. “Sister or he Buried the Body” av Trajal Harell.
4. “Eunuchs” av Irmás Brasil
5. “Into (quickening ground)” av Camilla Schielin.

Fem tips:

1. - Boka eventuellt ett eget boende nära Arsenal, workshop-området.
2. - Passa på att ta workshops utanför din komfortzon! Här är platsen för oväntade guldkorn.
3. - Fundera på vad du vill prioritera: workshops eller eget skapande.
4. - Snacks, ha alltid med dig snacks.
5. - Lär dig att leva med FOMO (fear of missing out). Du kommer konstant att missa saker. Så lär dig att slappna av i det.

Jag kommer definitivt besöka Impulstanz igen, om så bara för en vecka eller två. Det är ovärderligt att kunna fylla på med inspiration och ha tillgång till så många saker på en och samma plats. Hör av dig till mig om du funderar på att åka och har några frågor. Jag delar gärna mina tankar och erfarenheter.

/Linda Wardal

 Bild från visningen av mitt solo "The Emerging Artist". Foto: Tia McAneney