2021-02-14

Dansträning under en pandemi

 Mitt sista år vid Khio


Nu läser jag mitt sista år vid Khio i Oslo. Covid har ställt till det på många sätt, utmaningen har varit att inte tappa fokus när skolan har stängt ner och när det inte funnits kontinuitet i träningen. 


Under våren 2020 stängde skolan ner och jag fick jag åka hem till Stockholm från slutet av mars 2020 till början av juni. Hemmavid streamade jag lektioner dagligen från Khio – skrev en uppsats och tränade styrketräning. Tyvärr blev det inga sommarsdanskolor under sommaren. Jag fick istället ägna sommaren 2020 åt att bygga upp kroppen och vila. Märkligt nog den första sommaren sedan jag var elva som ägnades åt återhämtning och inte åt dans. Kanske var detta på något plan bra inför mitt sista år vid Khio. Jag försöker hålla fokus på målet, att erhålla min Bachelor i klassisk balett och få ett erbjudande om anställning i ett kompani. Just nu är det svårt men jag är fast besluten om att det skall gå. 


Det är extremt långa och tuffa dagar vid Khio, jag saknar mina föräldrar och alla syskon som inte har kunnat hälsa på mig eftersom covid-19 inte tillåter det. Just nu fokuserar jag på att söka jobb under de här extrema förutsättningarna, jag har också börjat skapa egna verk och närma mig den moderna dansen. Jag tänker verkligen förebyggande nu, återhämtning är lika viktig som träningen. Jag försöker fördjupa det konstnärliga uttrycket, känner att jag har mognat som balettdansare, artist men framförallt människa. Jag flyttade till Oslo när jag bara var femton år. I november fyllde jag arton är. Hur det än går så är jag stolt över att jag inte givit upp, skador och motgångar har följts av framgångar på scen och bekräftelser på att jag är på rätt väg. Jag har lärt mig att man aldrig blir klar som dansare. Jag lär mig något nytt varje dag. Under hösten har jag dessutom flyttat ihop med tre andra danskillar, två som går jazzlinjen och min vän Patrick Blomberg. Vi har följt och stöttat varandra sedan fjärde klass. Jag är så tacksam för stödet från er. Utan Carina Ari stipendiet hade min dansresa varit betydligt svårare att genomföra. Till alla som vill bli dansare, var försiktig med att jämföra er. Gå er egen väg, motstånd kommer du att känna varje dag. Var inte rädd för motståndet och de dåliga dagarna. Det är det också sårbarhet och känslighet som är intressant. Den klassiska baletten strävar efter perfektion – men jag har alltmer börjat fundera på om vad det egentligen betyder och vad det är som griper tag på scen. Jag tror också på det personliga uttrycket och tilltalet och att våga beröra. Den klassiska baletten kan verkligen beröra på djupet, det är som att skriva poesi med kroppen.

2020-12-10


Min första termin i ”Ballet Junior”


Hera Norin heter jag och är 19 år gammal. Jag tog studenten från Kungliga Svenska Balettskolans yrkesdansarutbildning i Stockholm i juni år 2020. Carina Ari stipendiet för helårsstudier möjliggjorde min fortsatta utbildning inom dansen i ungdomskompaniet ”Ballet Junior” på Ecole de Danse de Geneve. I slutet av augusti klev jag därför på flygplanet till Geneve mot nya äventyr som tog sin början. 


”Ballet Junior” beskrivs som ett ungdomskompani, någonting mellan en skola och ett riktigt danskompani. Kursen heter Pre-professional dance-performer course och innefattar ett dagligt arbete för dansutveckling och möte med aktuella koreografer. Varje morgon har vi två klasser med modern nutida dans, klassisk balett, yoga eller annan alternativ teknik. Eftermiddagarna består av många timmars rep med koreografer eller repetitionsledare i arbete med ny kreation eller repertoarer, blandat med workshops. Under läsåret ingår föreställningar på den lokala teatern samt dansturné på nationell och internationell scen. Det ingår även en teoretisk kurs där vi diskuterar samt skriftligt analyserar olika dansrelaterade teman inom historia, anatomi, danstekniker och andra konstarter. 


Under terminen har jag varit inneboende hos en klasskamrat i en lägenhet i Annemasse i Frankrike, en närliggande förort till Genève. Vägen till skolan har gått dagligen via några minuters bussresa, tåg på ungefär 11 minuter och en kort promenad för att komma till skolan. Under den partiella nedstängningen i Frankrike synliggjordes svårigheten med att bo i ett land och studera i ett annat. Medan Schweiz hade relativt få restriktioner fick vi enbart gå ut i Frankrike för att handla mat, besöka apotek, ta oss till jobb och skola samt söka sjukvård. Ett tag var det osäkert om vi överhuvudtaget fick lov att korsa gränsen. Tyvärr har ovissheten kring pandemin legat som en skugga under terminens gång. Den ”andra vågen” hotade en nedstämning av skolan och den ständiga rädslan för att någon eller några ska insjukna i Covid-19 har ständigt varit närvarande. Jag måste medge att mina förväntningar med utbildningen ändå har överträffats. Förutom perioder av arbete i mindre grupper, vilket såklart genererat mindre träning, har terminen varit sig lik. Vi ser alla fram emot att göra föreställningar framför publik innan jul. Till dess håller vi tummarna för att inget ska förändras till det sämre. Till föreställningarna i jul presenterar vi stycket ”Valse”, av Marcos Morau och ”Creation” av Cathy Marston. Till våren även ”Passo” av Ambra Senatore och ”Audition” av Oliver Dubois. 


I början av december flyttade jag från lägenheten i Annemasse till en familj i Geneve där jag är tillfälligt inneboende. Förutom svårigheterna med pandemin låg det minst sagt otrivsamma området i Annemasse till grund för min flytt. Under vårterminen kommer jag bo på ett studenthem för universitetsstuderande i Geneve. Jag trivs mycket bättre i Geneve då människor är mer vana att tala engelska och staden påminner mer om ”hemma” i Sverige. I Annemasse finns många områden med socioekonomiska problem och kriminalitet. Kulturen av att enbart tala franska är mycket mer påtaglig där än i Geneve. I skolan har det ibland varit svårt att hänga med på klasser som inte undervisats på engelska. Jag har inte upplevt att några anpassningen gjorts till oss som inte är fransktalande. Vi har istället uppmanats att lära oss språket. Kanske har det berott på att skolans engelsktalande studerande har varit en minoritet just detta läsår. 


I ungdomskompaniet Ballet junior är jag dagligen inspirerad av en grupp unga och mycket talangfulla dansare, alla med samma mål om att en dag bli kontrakterade professionella dansare. Det är fantastiskt att få dela min starka passion och drivkraft med andra, vilket skapar en mycket stark samhörighet i gruppen. Vi stöttas av ett starkt team med konstnärliga ledare, danslärare, koreografer och reparatörsledare. Här krävs en hel del disciplin och hög arbetsmoral. Det är viktigt att vara öppen för nytt tänk och nya utmaningar när man möter erkända koreografer som genererar erfarenheter och avgörande kontakter inom branschen. Ballet Junior ger mig möjligheten att få mogna i min yrkesroll och bli kapabel att möta branschen som mycket kompetent dansartist. Jag ser stolt fram emot nästa termin!

2020-11-20

Vårterminen och höstterminen i Perm 2020

 Nu har jag varit elev i skolan i Perm i mer än ett år. Tyvärr har jag inte kunnat spendera denna terminen på plats ännu, på grund av att landet fortfarande har stängda gränser och inte delar ut visum. Självklart så hoppas jag att jag snart kan åka tillbaka, men än så länge så har jag alltså fått följa undervisningen från Perm online och försöka hålla igång träningen så mycket som möjligt här i Sverige. Förhoppningsvis så kan jag återvända snart, då Ryssland nu tillåter inresande från fem länder, men ännu inte från Sverige. Alla danslektioner är livesända, så att man kan ta del av dem och det teoretiska arbetet sker delvis med inlämningar via epost och lektioner via zoom. Självklart är det omöjligt att få in lika många timmars träning här hemma, utan att gå till en balettskola, men jag försöker få in så många som möjligt. Jag har tagit proffsklasserna på balettakademien samt arbetat privat för Olga Kliapovskaia, med både klass och repetitioner. Jag finner ändå att jag utvecklats mycket under hösten då det privata arbetet varit väldigt fokuserat och utgått från mig och inte en hel grupp eller klass. Det har också varit intressant att få ta lektioner för olika lärare på balettakademien, med olika stilar och idéer, och även det har varit givande för mig. 

Jag har inte berättat om hur det var i Perm under vårterminen förra året, och då det var en väldigt händelserik termin så tänkte jag berätta lite om den nu,

När jag kom tillbaka till Perm efter jullovet så började vi ganska snabbt att repa alla variationer till den internationella balettävlingen "Arabesque" som går i Perm. Tävlingen skulle äga rum i April (men blev tyvärr inställd på grund av Corona). Eftersom att det är sex variationer som krävs till tävlingen så repade vi nästan varje dag. De flesta av repen var inviduella och dessa var otroligt värdefulla för mig! Jag fick arbeta intensivt med min lärare, och utvecklade en stark relation till henne och utvecklades också väldigt mycket under kort tid i själva dansen. Jag blev även uttagen att delta i en balettävling i staden Jekaterinburg, vilket jag såg fram emot väldigt mycket. Där skulle jag ha dansat två variationer, men tyvärr blev även denna tävlingen inställd bara två dagar innan avfärd på grund av Corona. Detta var självklart en oerhört stor besvikelse för mig efter alla timmars repande. Men jag har fått lära mig så otroligt mycket under förberedelserna för tävlingarna, både rent konkret i dansen, men också hur jag ska planera dagar med långa repetitioner för att få ut det mesta av dem. Jag har lärt mig mer om mig själv och vikten av återhämtning! Jag är extremt tacksam för dessa repetitioner, de har verkligen varit guld värda för mig, även om inte tävlingarna blev av. Jag har fått kunskap från dem som jag kommer att kunna bära med mig hela livet. 

I Februari blev jag även uttagen att dansa tillsammans med de ryska flickorna i baletten Korsaren med kompaniet på Perms statliga teater. Jag var ensam att bli uttagen i min klass och även detta var en upplevelse som gav mig många erfarenheter! Vi fick repa med kompaniet och även ha föreställning med dem och det var väldigt roligt och intressant att få se hur de jobbar på deras teater och att få dansa med så duktiga dansare, jag blev väldigt inspirerad. Det var två föreställningar på teatern och dessa var även mina första föreställningar i Ryssland. Mot slutet av februari och i början av Mars så repade vi även stycket "Coppelias vänner" ur baletten Coppelia. Jag fick även här möjligheten att dansa med de ryska eleverna, som ensam internationell. Det var lärorikt och roligt! Vi visade även upp denna på en akademisk föreställning som ägde rum i mitten av Mars. På den föreställningen tittade skolans alla lärare och rektorer, det var ett väldigt bra att få visa upp sig för resterande pedagoger på skolan, samt rektorerna. Jag blev även utvald att visa upp min variation ur baletten "Paquita" under denna föreställning, vilket var jätteroligt! 

Efter denna perioden började corona-viruset att sprida sig runt om i världen, det kom väldigt sent till Ryssland och jag hann göra en annorlunda exam, då den blev väldigt påskyndad. Vi hade bara en vecka att förbereda den, och vi brukar förbereda i över en månad. Men jag var glad att kunna göra den och väldigt nöjd med mitt betyg. Sedan hamnade vi i lockdown och jag kunde efter lite strul med inställda flyg åka hem till Sverige till början av Juni. 

Vårterminen var väldigt lärorik, då jag fick dansa väldigt mycket. Detta gav mig kunskap om både träningen och hur jag skulle återhämta mig för att inte bli skadad. Jag är extremt tacksam över att få studera i Perm, det är verkligen ett nöje att få gå till skolan där varje dag och jag hoppas innerligt att jag snart får åka dit igen!

      
bilden är från föreställningen av Korsaren på Perms statliga teater

2020-01-14

Min höst I Perm

Nu har jag avklarat min första termin på Perm State Ballet School här i Perm, Ryssland. Jag har haft en intensiv men fantastisk termin och jag har lärt mig otroligt mycket!

Jag bor på det internat som hör till skolan, liksom skolans allra flesta elever. Vi internationella elever bor på en egen våning i internatsbyggnaden. De flesta av de internationella eleverna är från Japan men det är också en tjej från Taiwan, en från Korea  och min rumskamrat som är från USA. 
Rummet vi delar, det är litet och enkelt men har allt som vi behöver. Jag är väldigt glad att jag bor med en engelsktalande flicka. I övrigt är det ingen annan som pratar engelska mer än några få ord, så det är väldigt skönt att kunna tala lite mer ”på djupet” med någon. Annars så är det bara ryska som gäller som språk här, det är nästan ingen i hela staden som talar engelska över huvud taget. 

Internatet är i en gammal byggnad med charm som är lite nött i kanten. Det är gott om personal på boendet som håller ett öga på att vi har det bra. Man känner sig aldrig ensam eller otrygg här och jag trivs väldigt bra. Vi har kylskåp som vi kan använda till matförvaring, men inget kök. Måltiderna som serveras 4 ggr per dag serveras i  skolbyggnaden tvärs över gatan. Maten är spännande då det är lite nya smaker för mig som inte är Rysk. Men jag har hittat några nya favoriträtter här i den ryska matkulturen. Till exempel en rätt som heter zapiekanka.

Jag går i år i årskurs fem. Vi är en klass med bara internationella elever. Det är nämligen så att man under sitt första år här som internationell elev får gå i en internationell klass. Sedan, om man får erbjudandet att stanna för att genomföra hela utbildningen här, så blir man då placerad i en rysk årskurs, tillsammans med de ryska eleverna. Man kan säga att det här första året är lite som ett introduktionsår. Under introduktionsåret måste kunna lära sig det ryska språket för att kunna klara av de teoretiska ämnena som ingår i den ryska dansutbildningen. 

Nivån i min klass är väldigt hög. Alla mina klasskamrater jobbar hårt, fokuserat och motiverat. Alla gör alltid sitt bästa och vi inspirerar och motiverar varandra till att försöka vårt yttersta på lektionerna. Jag tycker att det är väldigt bra eftersom att det får en att jobba extra hårt och det gör att man utvecklas ännu snabbare. Även fast alls jobbar hårt och disciplinerat så är stämningen varm och kamratlig. Alla har vi vårt stora balettintresse gemensam och en önskan om att utvecklas så mycket som det går. Vi peppar varandra och lämnar ibland små äpplen eller snälla meddelanden på lappar i varandras skåp.

Vår balettlärare heter Irina Borisovna och hon är väldigt duktig och engagerad. Alla lärarna som vi har är väldigt noggranna och strikta med vad dom vill ha. Det tycker jag är väldigt bra eftersom att man vet att de kommer att säga till dig om du gör något inkorrekt.

Förutom balett så har vi karaktär två gånger i veckan. Det är också väldigt kul men mycket mycket svårare än jag trodde att det skulle vara! Det är väldigt många detaljer och teknik som man måste lära sig, men det är också väldigt roligt. 

Vi har också två gimnastics lektioner i veckan. De är som en klass med styrka och stretch baserad på att hjälpa till balettlektionerna. 

Fem gånger i veckan har vi ryska för att vi ska lära oss språket så snabbt som möjligt. Vi får hemläxor att göra varje dag och ibland har vi som små prov för att redovisa våra kunskaper i språket. Ju fortare vi lär oss språket desto bättre.

Förutom nämnda klasser så har jag och en internationell tjej till från Japan, haft förmånen att få delta vid repertoarer med den ryska årskursen. Det har varit väldigt roligt och lärorikt! Jag är väldigt tacksam för att jag fått erbjudandet av min lärare att delta vid dessa. 

Livet i Perm som boende på internatet är baserat på rutiner. Vi gör mer eller mindre samma sak nästan varje dag, men jag är en sådan person som verkligen uppskattar rutiner så jag trivs utmärkt med det. 

Själva staden är ganska annorlunda från Stockholm. Dels så är själva klimatet mycket kallare men många kulturella skillnader finns också. På tal om kultur så är det mycket mera av balett här. På teatern spelas det nya baletter hela tiden och som elev får jag titta helt gratis. Ni kan ju gissa vad vi balettflickor har som lördagsnöje... Det finns också mycket fler gallerior, affärer, cafeer och restauranger här än jag hade förväntat mig, vilket överraskade mig mycket positivt!

Jag ser mycket fram emot att starta upp den nya terminen. Det ska bli härligt att komma igång med dansen och att få träffa mina kompisar! Dessutom blir det här en mycket spännande vår för mig då jag har fått frågan om jag vill tävla i Arabesque, vilket jag nu ska göra vilket är så roligt! Skolan skickar endast en handfull med elever att tävla och därför känns det extra spännande att få åka som internationell förstaårselev. Det brukar främst vara de ryska äldre eleverna som får tävla annars. Jag kan knappt bärga mig tills repetitionerna ska börja.

2020-01-12

Interntaional Ballet Masterclasses in Prague

During August 2019, I participated in Prague international Ballet Masterclasses organized by Daria Klimentova who is the director of this course. Daria Klimentova has been a principal dancer at the English National Ballet and she is now teaching at Royal Ballet Upper School.  
The course lasted for two weeks with full schedule every day including: Ballet classes, Repertoire, Pas de deux and ContemporaryDuring the repertoire classes we learnt five different variations. It was very good for me to work on them and learn them. During the first week’s Pas de deux classes we learned a Pas de deux from Paquita and the second week the Black Swan Pas de deux from Swan Lake.
The contemporary dance was very educational for me, learning new steps and choreographies and also to use a different techniques in the contemporary style. 
Each evening after the classes there was an interview with one of the teachers. It was very interesting to hear their stories and experiences through their years as dancers and they did also answer a lot of interesting questions. 
A typical day at this course could be: starting with ballet class at 10 until 11.30, followed by an hour of classical solo repertoire and then a two-hour class of either pas de deux or contemporary. Each week we had in total three pas de deux classes, six repertoire classes and three contemporary classes. 
It was a different team of teachers in the first and second week. First week’s teachers were: Tatiana Melnik, Principal Ballerina at the Hungarian National Ballet, Daria Klimentová former Principal of the Royal Ballet (born in Prague), Tamas Solymosi who is an international star dancer from Hungary, Vladimir Shishov who was a soloist of the Marinsky theater and later became first soloist of the Wiener Staatballett, Thomas Edur, Principal dancer of the Royal Ballet and born in Tallinn (Estonia) and Josef Dolinsky, first soloist of the Slovak National ballet theater and later became the director of the Slovak National Ballet 
Theater. 
The second week's classes were taught by following teachers: Daria Klimentová, Vadim Muntagirov who is the lead principal of the Royal ballet, Christoper Hampson artistic director of the Scottish ballet. Jan-Erik Wikström Swedish soloist dancer from the Royal Swedish Opera. Isabelle Ciaravola French ballet dancer from the Paris Opera. 
All the teachers were very good. I feel privileged to get the chance to know so many different teachers and learn as much as possible from them. This course was really inspiring, I got the chance to meet incredible teachers and students. I can really recommend Prague international Ballet Masterclasses

2019-12-25

Min höst på konsthögskola I Oslo Khio 2019



Jag heter Emanuel Ippolito och går andra året på KHiO i Oslo, jag är oerhört tacksam för det helårstipendium jag erhållit av Carina Ari för mina studier på baletthögskolan för det andra året av mina studier vid KHiO. Stipendiet har betytt oerhört mycket för mina möjligheter att kunna fortsätta studera i Oslo, där jag kommer att erhålla en Bachelor i klassisk balett. Studierna är krävande men det är en perfekt utbildning om man som jag är besatt av balett. Carina Ari-stipendiet har möjliggjort att jag har kunnat flytta in i studentlägenhet med min bästa vän Patrik Blomberg. Vi går i samma klass på KHiO och vi har följt varandra sedan årskurs 4. På den tiden gick jag på Svenska Balettskolan i Göteborg och Patrick på Kungliga Balettskolan i Stockholm, det började som en brevväxling men jag är nu övertygad att det är en livslång vänskap. I baletten behöver man vänner för att orka, det är långa dagar, utmaningar och ständiga prövningar. Jag värdesätter att vi har varandra, att vi kan motivera och stötta varandra.

Under sommaren var jag på en fyraveckors sommarkurs vid Royal Ballet School i London, tyvärr skadade jag foten ordentligt vid ett hopp vid sista avslutningsföreställningen. Jag fick ett fint stipendium och erbjudande om att återkomma till Royal nästa sommar. Men återkom tyvärr till Oslo med ordentligt skadad fot och tunga besked.

Min start på KHiO denna termin började med magnetröntgen och rehab. Initialt kändes det mörkt och hopplöst, jag som hade känt mig på topp när jag avslutade årskurs ett vid KHiO.

Den här terminen har varit krävande på många plan, jag har fått omvärdera mina mål, tänka mer långsiktigt än kortsiktigt. Jag har börjat forska om sambandet mellan kost och prestation, jag valde väldigt snabbt att gå in i min rehab med ett hundraprocentigt fokus och inte ge upp. Tack vare min fysioterapeut Desiree Tanrikut-Jensen och min huvudlärare Zoltan Szolnoki i balett och vår nya eminenta konstnärliga ledare Tim samt mina föräldrars och syskons pepp per telefon så har jag inte givit upp, jag är snarare starkare nu och ännu mer bestämd på att bli professionell dansare. Jag har också haft en liten roll i La Bayadère. Det var en enorm inspiration att få se Kimin Kim dansa.

Jag har blivit starkare tack vare min rehab som har bestått av simning, cryo, sauna, balettövningar och barré i vatten. Min skada har faktiskt gjort mig mentalt starkare och mer disciplinerad.

Nu tar jag klasser igen men får inte börja hoppa förrän i januari. Jag har helt dedikerad och hundraprocentigt övertygad om att jag kommer att komma tillbaka fullt ut i baletten, det finns nämligen ingenting som får komma emellan mig och min passion för dans. Det är den vackraste uttrycksform jag kan tänka mig. Men jag har med mognad och ålder börjat intressera mig för den moderna dansen – framförallt neoklassiska verk.

Dagarna på KHiO är långa och mödosamma. Det gäller att ha ett hundraprocentigt fokus och inte slarva med varken sömn, kost eller återhämtning. Det finns helt enkelt inga genvägar om man vill lyckas. Min inställning är att man måste respektera lärarna, lyssna på deras korrektioner, vara ödmjuk och att se varenda motgång som en utmaning.

Om jag skulle ha råd till mitt yngre jag så hade det varit att stretcha mer och lyssna på kroppens signaler och att äta upp mina grönsaker.

Jag ser verkligen fram emot vårterminen på KHiO och att få berätta för er om mina med och motgångar. Jag kan verkligen rekommendera utbildningen vid KHiO och uppmanar den balettelev som vill utmanas i dansen och bli sedd av sina lärare att söka hit. Även om jag har varit skadad så har jag fått mina beskärda delar av utmaningar, blivit sedd och bekräftad av mina lärare och alltid känt mig trygg under rehab. Stämningen på skolan är varm och personlig. Det känns verkligen som en familj. Vi bryr oss om varandra istället för att konkurrera med varandra.

God fortsättning från Oslo

2019-09-13

Min medverkan i youth American Grand Prix finals

Fredagen den tolfte april lämnade jag Sverige i ett plan tillsammans med min vän och medtävlande Elsa, hennes familj och mina balettlärare. Resan från Arlanda till Newark utanför Manhattan tog nästan åtta timmar och när vi kom fram var det mitt på dagen amerikansk tid. Vi tog taxi till hotellet som låg i området utanför New York där tävlingen skulle hållas.
Dagen efter var den första tävlingsdagen. Den dagen hade jag ett lugnt schema, bara en klass utan jury. Jag hade klass med rektorn från English National Ballet School Carlos Valcaresel. Det var kul att få se de andra killarna för första gången, nivån var blandad, men de allra flesta var jätteduktiga.
Andra dagen hade jag min första scholarship-class, vilket betyder att rektorerna för alla skolor som scoutar elever på tävlingen tittar på. Först hade jag uppvärmningsklass i fyrtiofem minuter och sedan hade jag en timme klass på scenen. Efter den klassen gick jag till en sal och tränade på min variation tillsammans med Elsa.
På måndagen hade jag först en öppen klass med Peter Stark från Boston Ballet. Efter den klassen gick jag tillbaka till hotellet för att förbereda och sminka mig inför min klassiska variation på scen. När vi kom tillbaka från hotellet värmde jag upp för att sedan testa scenen tillsammans med alla andra tävlanden under open stage. Efter open stage var det en lång väntan innan jag ens fick ställa mig i vingen, redo att gå upp på scen. Minuterna bakom scen var självklart nervösa, men när jag väll gick ut på scen försvann alla nerver och jag fokuserade bara på dansen. Efter att jag uppträtt var jag ganska nöjd med mitt framtädande, även fast allt inte var perfekt.
Nästa dag var tisdag och jag hade en vanlig klass på morgonen utan jury. Sedan var det återigen dags för föreberedeser inför att gå ut på scen med mitt moderna solo. Precis som dagen innan sminkade jag mig och hade open stage. Det var kul att få göra mitt moderna solo och eftersom jag redan gjort min klassiska varition så kände jag mig mera trygg med scenen. Den kvällen fick vi reda på vilka som kommit med till final round och tyvärr var jag inte en av de tolv killar som kom med.
Klockan elva nästa dag har jag min sista scholarship klass, den klassen gick bra, och efteråt vi åkte vi in med taxi till New York City med en bra känsla. När vi kom fram till centrala Manhattan checkade vi in på vårt nya hotell och det blev några timmars turisttid innan det var dags att gå och se final round på David H Koch Theater. Att få se final round med alla duktiga dansare var både roligt och inspirerande och blev ett bra avslut på min resa till New York. Dagen efter flög jag tillbaka till Sverige och landade fredag den nittonde april.
Min upplevelse av YAGP-finalen i New York har varit extremt lärorik och väldigt rolig. På hela taget är jag väldigt glad att fick möjligheten att åka, och utöver upplevelsen fick jag ett sommarstipendum till en skola i Chicago och ett “short-term”-stipendium till en skola i Amsterdam.