Vivi Nelson Staag var dansare, pedagog och koreograf. Hennes konstnärliga liv började redan i unga år och kom att sträcka sig över många decennier – från Kungliga Baletten vid Operan i Stockholm till egna koreografier och konstnärliga projekt långt upp i åren.
Redan tidigt medverkade hon i filmproduktioner, bland annat i Nordisk Tonefilms „Unga Hjärtan” i regi av Per-Axel Branner. År 1935 engagerades hon vid Kungliga Teaterns Balett i Stockholm, där hon först arbetade som kårdansare och från 1946 som sekonddansös, motsvarande dagens solist.
Under 1930- och 1940-talen deltog Vivi Nelson Staag i ett stort antal turnéer, folkparksturnéer och dansaftnar. Hon samarbetade med flera framstående artister och dansare, däribland Björn Holmgren, Teddy Rhodin, Sven Herdenberg, Marianne Fransson och Harry Kullenborg. Under krigsåren medverkade hon även i artistgrupper som reste ut i skärgården för att underhålla svenska neutralitetsvakter.
År 1943 gifte hon sig med Sture Staag. Två år senare föddes sonen Kenneth Staag, som senare själv blev verksam som musiker, sångare, pianist och arrangör.
Parallellt med arbetet vid Operan framträdde Vivi Nelson Staag även internationellt. Med kompaniet „Le Ballet Scandinave” turnerade hon bland annat i Belgien och Spanien. Efter återkomsten till Operan dansade hon ett flertal solopartier och karaktärsroller i klassiska baletter och operaföreställningar, bland annat i „Törnrosa”, „Sylfiderna”, „Kärleksprovet” och „Giselle”. Hennes avskedsföreställning vid Operan ägde rum 1959 i rollen som Kristin i „Fröken Julie”.
Efter sin aktiva scenkarriär ägnade hon sig åt undervisning i barndans, klassisk balett och senare även Hatha Yoga i Stockholm, Nacka, Lidingö och Saltsjöbaden. År 1965 blev hon medlem i Danspedagogförbundet. Genom vidareutbildningar vid The Hammond School i Chester samt Paluccaskolan i Dresden fördjupade hon sina pedagogiska kunskaper.
Under början av 1970-talet var hon även engagerad vid Upsala-Gävle Stadsteater, där hon arbetade både som skådespelare, koreograf och danspedagog. Hon medverkade i flera uppsättningar med både talroller och koreografiskt arbete.
Vid sidan av dansen utvecklade Vivi Nelson Staag också ett starkt intresse för bildkonst. Hon arbetade med keramik, teckning, akvarell och oljemålning och ställde senare ut sina verk offentligt. Särskilt uppmärksammade blev hennes experimentella „stearinlandskap”, skapade av färgade stearindroppar.
Även långt upp i åren fortsatte hon att skapa koreografi. I Högalidskyrkan i Stockholm skapade hon sakrala danser till musik av Johann Sebastian Bach, Charles Gounod och Franz Schubert. Flera av verken framfördes under högmässor och konserter. Sonen Kenneth Staag medverkade vid några av föreställningarna som musiker.
Vivi Nelson Staag förblev verksam inom konst och dans hela sitt liv. Hennes gärning förenade klassisk tradition, pedagogiskt engagemang och personlig skaparkraft på ett ovanligt och inspirerande sätt.