Jag har nu varit tillbaka här i Perm sedan första april och det har verkligen varit fullt upp sedan jag kom hit! Gränserna mot Ryssland har varit stängda sedan mars och Coronapandemin bröt ut, därav har jag haft det väldigt svårt att få nytt visum och kommit så sent till skolan.
När jag var hemma i Sverige så försökte jag att ta så många klasser som jag kunde få ihop för att hela tiden vara redo att åka tillbaka hit och hoppa rakt in i all undervisning och träning. Det var svårt såklart, men jag hade som tur var möjlighet att ta klasser för Olga och på proffsklasserna på balettakademin, så många som jag fick möjlighet att köpa under corona omständigheterna. Det var tur att jag fick möjlighet att ta dessa klasser eftersom att det minst sagt blev att hoppa rakt in arbetet när jag väl kom hit. Det har varit väldigt intensivt och väldigt mycket att ta igen och ikapp eftersom att ryssarna gått i skolan sedan september, japanerna sedan och oktober och en tjej i min klass från Frankrike som kom i Februari, så hade de ett rejält försprång i både styrka och de tekniska momenten. Det var tufft i början, men nu börjar det äntligen kännas riktigt bra och jag känner mig äntligen i riktigt bra form igen! Det är så skönt! Det är även en lättnad mentalt att vara i skolan igen, att få ha regelbundna lektioner, rutiner och en strukturerad och planerad träning. Det har varit väldigt tufft mentalt att inte vara i skolan medan de andra i min klass varit det och motivationen har gått i vågor. Därför är jag gladare än någonsin att äntligen få vara i min älskade skola igen!
Sedan jag kom tillbaka så har jag haft de vanliga lektionerna vilket är balett varje dag, pas de deux två gånger i veckan, karaktär två gånger i veckan, repertoar/ tåklass en gång i veckan och balettskådespel en gång i veckan. Samt att jag har teorilektioner i år tillsammans med de ryska eleverna. Tack vare det och att vi har lektionerna tillsammans med de ryska eleverna så har även mina språkkunskaper utvecklats väldigt snabbt under den tid vi varit här och jag har blivit riktigt bra kompis med många av de ryska tjejerna är och på en mycket djupare nivå jämfört med förra året. Eftersom jag kom så sent så har det alltså varit väldigt mycket att ta igen! Speciellt med pas de deuxen som jag inte hade förra året, men nu känns den redan mycket bättre och det är roligt att få fördjupa sig ännu mer i de olika delarna av dansen!
Även fast jag kom så sent så har jag ändå fått möjligheten och blivit uttagen till att dansa fem föreställningar med Perms statliga teater med kompaniet och två med skolan som sattes upp på teatern. Två föreställningar av svansjön och tre av Korsaren samt att jag var med på de två examensföreställningarna som skolan satte upp på teatern och där dansade vi ett stycke ur Korsaren. Trots att jag kom så sent, så blev jag väldigt snabbt inkastad i repetitioner och föreställningarna efter bara några veckor tillbaka i skolan och även fast jag var den som anlänt sist så var jag den enda internationella som blev uttagen till föreställningarna. Jag har repat i princip varje dag efter de vanliga lektionerna och det har verkligen varit så himla roligt att få arbeta med de olika styckena och att få stå på scenen så oss mycket! Att få dansa svart svan i svansjön var en dröm som gick i uppfyllelse. Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle få göra några föreställningar i år eftersom att jag missat så mycket i skolan, så är oerhört tacksam för alla föreställningarna och den scenvanan som de ger. Som ni hör så har det verkligen varit fullt upp! Men på ett väldigt bra sätt. Vi har också varit i full färd med att förbereda exams. Det var en utmaning för mig i år och den tekniska nivån på kombinationerna var väldigt hög, men jag är nöjd med mina prestationer! Jag gjorde mitt bästa och utifrån de förutsättningar jag hade så är jag väldigt nöjd.
Just nu är jag så otroligt glad och tacksam över att vara tillbaka här att jag inte kan beskriva det med ord. Att få vakna varje morgon och starta dagen med en balettklass med min fantastiska lärare är helt underbart och efter detta långa år hemma så känns det så himla skönt att få arbeta ordentligt och regelbundet igen. Jag är så oerhört glad och tacksam, jag måste faktiskt nypa mig i armen lite här och var för att inse att det inte bara är en dröm! Jag trivs ännu bättre här i år och ja, jag har svårt att finna ord för de känslor jag känner för att få arbeta här med alla lärare och elever! Jag hoppas verkligen att jag kan fortsätta att studera här de kommande två sista åren utan problem. Jag vill tacka styrelsen för Carina Ari från botten av mitt hjärta för att ni stöttar mig ekonomiskt under min resa här, jag kan inte säga mer än tack och att jag verkligen uppskattar varenda sekund jag får spendera här och somnar varje kväll med ett stort leende på läpparna. Tack!
