Mina första intryck av Ballet Junior de Genéve

Hej,

Nu har jag precis vaknat upp på min tredje lördag efter att ha anlänt i Schweiz. Med danskläderna i tvättmaskinen och frukosten i magen så tänker jag skriva mitt första inlägg här på bloggen.

Jag har nu gått två veckor här på Ballet Junior de Geneve, den första träningsvärken har börjat avta och jag känner att jag har börjat komma i form igen nu efter ett långt lov. Jag tänkte börja med att berätta om min första skoldag.
   Efter att mitt mail från skolan om hur första dagen skulle se ut hamnat i min skräppost hade jag försökt kontakta de jag minns från min audition för att fråga ifall de visste något. Det gjorde de, jag skulle börja vid halv elva. Så klockan tio öppnar jag dörren till en väldigt tyst och, vid första intrycket, tom skola. Jag hör svag musik från en av danssalarna och ser sedan en tjej sitta i en av sofforna i uppehållsrummet. Jag går dit och frågar om hon också ska börja i Ballet Junior, "Yes I am" säger hon med en stark fransk brytning och ett stort leende. Jag sätter mig ner och börjar prata med henne. Den nervositet som jag haft ändå från att jag landade i Schweiz börjar sakta lugna sig. Tiden går och fler och fler unga dansare kommer in och sätter sig vid oss och börjar prata. Bland flertalet av de unga dansarna börjar snabbt den lite rostiga engelskan övergå till mer franska, och tillslut yttras inte ett ända ord på engelska mer. Jag som trodde att jag var i Schweiz, tydligen är jag i Frankrike, senare fick jag reda på att franska är huvudspråket här med. "Varför valde jag spanska i 6:e klass?" frågar jag mig själv.
   En stund senare kommer en av våra directors förbi, jag kände igen honom från intagningsprovet, han säger något på franska och alla följer efter honom in i ett rum, jag följer efter. Ett möte inleds, även detta på franska, jag sitter som ett frågetecken i en timme. Slutligen frågar en av de som håller i mötet "Wait, does everybody speak french?". Jag räcker upp min hand och säger "not me". Jag ser två andra händer som också viftar nervöst. Jag är inte ensam, tack och lov. Mötet fortsätter på franska, då och då översätts ett par meningar till engelska. Efter ytterligare en timme kommer mötet till sitt slut, och jag åker hem.

   Efter denna första dag har allt gått så snabbt, dock känns det ändå som att jag har varit här en evighet. Jag älskar det. Dagarna består av att först ha två teknikklasser i modernt och balett. Våra lärare skiftar väldigt ofta, just nu har vi två lärare inom varje teknik som alternerar. Jag har själv speciellt fastnat för en av våra modernlärare som heter Emilio Artessero. Med honom jobbar vi med releaseteknik fast hans egen version tror jag. Vi jobbar utifrån vår benstruktur och placeringen av den. Samt hur rörelse inte behöver vara mer än skiften i hur vi organiserar denna benstruktur i rymden omkring oss. Vi jobbar alltså med att röra oss utifrån våra ben, vårt skelett, och med det att inte använda mer än de muskler som faktiskt behövs för att skapa rörelse. Han känns som en riktigt klok lärare och jag tror att jag kan lära mig massor från honom. För ett par dagar se så kom han in i danssalen innan lektionen skulle börja och så stannade han vid mig, vände sitt huvud  mot mig, log och sa "tjena!" Sen berättade han att han hade jobbat i vindhäxor i tre år för ganska länge sen. Det gjorde mig glad, det närmaste jag kunde komma till att ha någon att prata svenska med.

    Sedan på eftermiddagarna jobbar vi med repertoar och just nu jobbar vi på ett stycke av Stijn Celis som heter Black Cold Burns, detta stycke gjordes faktiskt för den här skolan. Jag gillar det väldigt mycket, speciellt kanske för att det innebär att jag får spendera hela eftermiddagarna dansandes till Bob Dylan,
   Varje vecka har vi även något som kallas "Echanges" vilket är att vi samlas alla i klassen med Patrice Delay, en av våra directors, och diskuterar olika ämnen som rör oss som dansare. Första veckan diskuterade vi vad en professionell dansare idag behöver och vad som gör en dansare "bra" i våra ögon. Den här veckan fick vi läsa en text av Boris Charmatz som handlade om hur han tycker att en dansare inte enbart är en fysisk varelse utan även en konstnär och att detta bör frodas genom att ta del av all sorts konst, och att detta bör vara en del av en dansares utbildning. Sedan diskuterade vi även detta. Jag uppskattar verkligen dessa diskussioner för alla är så engagerade och har något att säga, och vi alla kommer från så olika bakgrunder och har så olika erfarenheter. Det är verkligen väldigt intressant, dock så skulle det ju självklart vara mer intressant ifall jag förstod vad de sa, men det får bli när jag har lärt mig franska. Förhoppningsvis inom 2 månader, men jag är en medveten optimist så förmodligen kommer det nog ta längre tid, men man kan alltid hoppas.

Just nu känner jag mig så himla spänd på att få börja på måndag igen, jag känner verkligen att jag växer här! Det här stället är fantastiskt och det känns verkligen som att det är så nära arbetslivet, förra veckan var Andonis Foniadakis här och gav en workshop, den här veckan  har Roy Assaf varit här och jobbat på sitt stycke med tvåorna och treorna och han kommer förmodligen stanna ett par veckor till. Sedan ryktas det även om att Sharon Eyal ska komma i vår! Jag är så glad för att jag kan vara här! Så, tack så mycket för det, både till skolan, men speciellt till Carina Aris minnesfond och Agda Cecilia Riltons Balettfond.

Hoppas att alla ni andra stipendiater har det lika bra som jag har det.

Vänliga hälsningar,

Adam Seid Tahir

Huset som lägenheten jag bor i är ansluten till.
Bor där ovanför garaget.

Utsikt från spårvagnen, det är en del av gamla stan.

När jag och min rumskamrat hade handlat på IKEA.

Bergen som syns var än man befinner sig i staden.

Hamnen och den fina omtalade fontänen.

På framsidan av en tidning i Genéve.