danceWEB: vad jag inte visste att jag önskade mig

Rapport till Carina Aris blogg,

Vad som hände under de fem veckorna jag spenderade i Wien tillsammans med 62 andra stipendiater från 47 länder och hur det påverkade och fortsätter att påverka mig, är tveklöst svårt att uttrycka i ord. Det är även den tacksamhet jag känner över de fem veckorna i Wien som levererade allt jag förväntat mig och mer därtill. Även den "familj" webbare (danceWEB stipendiaterna) av unga men mogna och hjärtslitande fina och begåvade människor jag influerade och lät mig influeras av är jag evigt tacksam för att jag fått möta. Deras begåvning som den framträdde för mig var förmågan att sprida energi, inspiration, tillit, kraft och kärlek. De var hårda i sin kritik av strukturer, normer och politik men öppna, omtänksamma och fantastiska som vänner och samarbetspartners. Jag vet inte om det var den enorma mängden information som kom mot oss, den uppskattning och uppmuntran jag upplevde från alla håll, den växande tilltron till min egen förmåga som utmaningar och möten med helt nya saker alltid verkar innebära eller fler eller andra faktorer men det är helt tydligt att jag kom ut på andra sidan danceWEB annorlunda. Mer redo. Mer hoppfull, entusiastisk och full av energi. Mer rik på vänskaper, erfarenheter och minnen. Modigare och starkare som utövare och skapare. Inspirerad och nyfiken, på saker jag ännu inte vet finns och sätt jag inte fungerat på förut. Världen post danceWEB är full av nya drömmar, framtida samarbetspartners, entusiastiska vänner och peppande kollegor. Därför känns det svårt men viktigt att säga TACK - till Carina Aris minnesfond, Gålöstiftelsen utan vilkas hjälp jag inte kommit dit!

 Det sista rådet jag fick med mig från Sverige var från Linda Adami: "Kom ihåg att surfa fram i Wien". DanceWEB väntade på mig med optimala premisser för den bästa sortens surfning. Fram emot slutet av perioden spenderade jag all min vakna tid tillsammans med andra; i workshops, på föreställningar, i långa samtal i köket sent på natten, dansandes i loungen, i våldsamma diskussioner om någonting politiskt inom eller utanför dans över kaffe, i uppeldat inspirerande samtal om framtiden eller om någon föreställning, liggandes på golvet utmattad efter klass tillsammans i tystnad, i entusiastiska samtal med vänner jag precis träffat.

Tid för att generera energi byttes från vilsam ensamhet till konstant samvaro. Det behovet försvann spårlöst efter tre dagar. Istället för att planera möten eller gemensamma aktiviteter med människor jag kände surfade jag runt med insikten om att jag aldrig var ensam på Impulstanz. Om det inte fanns någon jag känner dit jag är på väg kommer jag att träffa någon jag inte visste om fram till nu. Att surfa fick också betydelsen att inte hålla för hårt i mina förutfattade meningar, att inte hålla för hårt i min självbild och att inte hålla för hårt i det jag redan känner till utan att anlända utan för strikta förväntningar på situationen, jaget eller utbytet. Att inte hålla för hårt i mina planer och beslut utan vara lätt på foten för att kunna ändra riktning, hängivet slänga mig in i situationer och möten. Jag har aldrig förut haft så lite motstånd mot att vara runt folk jag inte känner så stor tid av dygnet så länge, aldrig varit med om en plats och en tid där jag istället för att behöva försvara samtida dans  kände mig så passionerat överstimulerad i den allra mest positiva bemärkelsen. Jag har aldrig någonsin sagt ja till så många förslag, så många fysiska praktiker, tekniker, initiativ i improvisationer eller spontana möten. Impulstanz var det perfekta havet att surfa för mig.

Imuplstanzfestivalen som danceWEB arrangeras under är enorm. Den har arrangerats sedan 1984 och erbjuder drygt 200 workshops, 50 föreställningar och goda tillfällen att möta entusiaster, utövare, skapare, idoler, ny börjare och talanger från hela världen. Ordet talang menar jag här som definierat av Janet Panetta: "a positive obsession", personer med en positiv besatthet. Impulstanz är fullt av folk som gjort sin egen värdeskala och jobbar utifrån egna definierade parametrar och ideer mer än passar in i befintliga värdeskalor och tillhörande idéer om talang och kvalitet. Intressen och förutsättningar används för att utveckla nya sätt och nya uttryck. Janet Panettas ord om talang fick ny tyngd för mig i det här sammanhanget. Förutom en positiv besatthet var några utmärkande drag för dessa talanger jag mötte i Wien en stor passion i sitt utövande och en frånvaro av oro och rädsla för att kritisera, förändra eller försöka sig på omöjligheter. Trots passion och egensinne var de mer än öppna för att engagera sig i samtal och utbyte, trots sitt egensinne hade de förmågan att se värdet av bredden av uttryck, tekniker, uttryck, praktiker och utövanden. I såna möten med något nytt var de redo att mötas, ta in vad en annan människa sa, ändra åsikt och uppskatta saker som de inte var bekanta med. De arbetade utan tvekan hårt för det som de trodde på men definitionen av arbete såg olika ut för alla. Det skapade en miljö som var stimulerande och inspirerande, uppbyggande och utvecklande.

DanceWEB gav mig allt jag förväntat mig och mer. Förutom att få tillgång till 200 workshops och möjlighet att se föreställningar varje dag finns möjligheten för utbyte hela tiden med människor från helt olika bakgrunder, med radikalt olika idéer om dans och koreografi, radikalt annorlunda visioner och världsbilder. Det finns möjlighet att visa sitt egna arbete för gruppen och under hela perioden tillgång till studio. Det är med andra ord en overklig lyx och en intensiv upplevelse som får en att omvärdera mycket och hitta nya intressen, sidor och inspirationer. För mig var danceWEB en katalysator i min egen utveckling och en extremt intensiv period av lärande, reflexion, utbyte och vänskapande. Jag rekommenderar det helhjärtat och entusiastiskt.

Med ALL tacksamhet till de som gjorde det möjligt för mig att åka dit,

Ellen Söderhult