Lite nytt från St Petersburg

Hej!

Det var ett tag sen jag skrev något blogginlägg men jag ska försöka ta igen lite!

Från första dagen på höstterminen var det fullt upp. Kändes bra att komma tillbaka efter sommaren men det blev inte direkt någon mjukstart! Nu går jag ju mitt Master Degree-program, så det är en hel del nya ämnen, man måste lära känna nya lärare respektive, och så klart nya uppsättningar. Började jobba på flera koreografier samtidigt och nu är båda två färdiga. Det tog lite längre tid denna gång än vanligt att komma igång, vilket beror på att skolan satte in väldigt många föreställningsprogram med stora klassiska stycken. Detta påverkade så klart elevernas redan tajta schema och deras fysiska tillstånd. Så för min del fick jag anpassa mig till deras planering och vi fick repetera ganska sent på kvällarna. Men allt blev ju ändå klart till slut.

I början av december kom jag spontant med i en tävling för unga koreografer, fick tre dagar att repetera in en duett. Det var väldigt stressigt. Men det slutade med att vann brons. Så det gick ju ändå ganska bra!  Tävlingen startade i år och hölls på en scen för modern konst i centrala St Petersburg.

Nu är det tenta som står i fokus. Mycket att göra!

Ville passa på att önska alla en riktigt God jul och ett Gott Nytt År!

Varma hälsningar,

Ksenia

Carina Ari, Paris och orientalismen

Ami Skånberg Dahlstedt har skrivit ett intressant blogginlägg i samband med hennes vistelse i Carina Aris hedersbostad i Paris:

omdans.wordpress.com

Första tiden tillbaka i Stuttgart

Hej!

Nu har jag varit tillbaka i Stuttgart lite mer än en månad, men ändå känns det som att jag precis har kommit tillbaka. Tiden flyger så fort här borta!
Året har börjat väldigt bra med mycket att göra. Klasserna är väldigt hårda, men jag lär mig så mycket från min lärare och det går fort framåt, vilket jag älskar. Eftersom jag är uppflyttad till en ny klass här i år är det mycket nya människor som jag har träffat, och jag tycker att stämningen är jätte bra här i skolan!
Repen för julföreställningen har börjat nu sen några veckor tillbaka och det är många stycken som håller på att repas in. Jag och min pas de deux partner repar just nu in ett stycke som heter "klassische symphonie"(klassisk symphonie på svenska), som är koreograferad av bolshoi's ex direktör, vilket är spännande och roligt! Nästa vecka börjar också repen för ett mycket vackert modernt stycke som också ska visas i jul. Och på detta är det fyra gäst lärare från Brasilien, Italien, Frankrike och Japan som har kommit de senaste veckorna och tagit klasser med oss. Så som sagt så finns det mycket att göra! Uppdaterar mer när det är närmre föreställningar och exam,

Kram, Sinead.

(bild av min klass "Akademie B" och moderna gäst läraren från brasilien Carlos Dos Santos)

Tillbaka i Ryssland

Hej! 

Är nu tillbaka i Ryssland igen och har redan fullt upp!

Känns mycket bra att vara tillbaka, både på själva skolan och tillbaka i form efter min skada. Ser därför extra mycket fram emot allt som kommer längre fram.

Främst repeterar vi inför Raymonda som vi ska visa på Mihailovkijteatern. Samtidigt håller vi åter igen på och förbereder inför Nötknäpparen.

Mycket att göra!

Kommer uppdatera noggrannare inför föreställningarna längre fram.

Vänliga hälsningar Ella

danceWEB: vad jag inte visste att jag önskade mig

Rapport till Carina Aris blogg,

Vad som hände under de fem veckorna jag spenderade i Wien tillsammans med 62 andra stipendiater från 47 länder och hur det påverkade och fortsätter att påverka mig, är tveklöst svårt att uttrycka i ord. Det är även den tacksamhet jag känner över de fem veckorna i Wien som levererade allt jag förväntat mig och mer därtill. Även den "familj" webbare (danceWEB stipendiaterna) av unga men mogna och hjärtslitande fina och begåvade människor jag influerade och lät mig influeras av är jag evigt tacksam för att jag fått möta. Deras begåvning som den framträdde för mig var förmågan att sprida energi, inspiration, tillit, kraft och kärlek. De var hårda i sin kritik av strukturer, normer och politik men öppna, omtänksamma och fantastiska som vänner och samarbetspartners. Jag vet inte om det var den enorma mängden information som kom mot oss, den uppskattning och uppmuntran jag upplevde från alla håll, den växande tilltron till min egen förmåga som utmaningar och möten med helt nya saker alltid verkar innebära eller fler eller andra faktorer men det är helt tydligt att jag kom ut på andra sidan danceWEB annorlunda. Mer redo. Mer hoppfull, entusiastisk och full av energi. Mer rik på vänskaper, erfarenheter och minnen. Modigare och starkare som utövare och skapare. Inspirerad och nyfiken, på saker jag ännu inte vet finns och sätt jag inte fungerat på förut. Världen post danceWEB är full av nya drömmar, framtida samarbetspartners, entusiastiska vänner och peppande kollegor. Därför känns det svårt men viktigt att säga TACK - till Carina Aris minnesfond, Gålöstiftelsen utan vilkas hjälp jag inte kommit dit!

 Det sista rådet jag fick med mig från Sverige var från Linda Adami: "Kom ihåg att surfa fram i Wien". DanceWEB väntade på mig med optimala premisser för den bästa sortens surfning. Fram emot slutet av perioden spenderade jag all min vakna tid tillsammans med andra; i workshops, på föreställningar, i långa samtal i köket sent på natten, dansandes i loungen, i våldsamma diskussioner om någonting politiskt inom eller utanför dans över kaffe, i uppeldat inspirerande samtal om framtiden eller om någon föreställning, liggandes på golvet utmattad efter klass tillsammans i tystnad, i entusiastiska samtal med vänner jag precis träffat.

Tid för att generera energi byttes från vilsam ensamhet till konstant samvaro. Det behovet försvann spårlöst efter tre dagar. Istället för att planera möten eller gemensamma aktiviteter med människor jag kände surfade jag runt med insikten om att jag aldrig var ensam på Impulstanz. Om det inte fanns någon jag känner dit jag är på väg kommer jag att träffa någon jag inte visste om fram till nu. Att surfa fick också betydelsen att inte hålla för hårt i mina förutfattade meningar, att inte hålla för hårt i min självbild och att inte hålla för hårt i det jag redan känner till utan att anlända utan för strikta förväntningar på situationen, jaget eller utbytet. Att inte hålla för hårt i mina planer och beslut utan vara lätt på foten för att kunna ändra riktning, hängivet slänga mig in i situationer och möten. Jag har aldrig förut haft så lite motstånd mot att vara runt folk jag inte känner så stor tid av dygnet så länge, aldrig varit med om en plats och en tid där jag istället för att behöva försvara samtida dans  kände mig så passionerat överstimulerad i den allra mest positiva bemärkelsen. Jag har aldrig någonsin sagt ja till så många förslag, så många fysiska praktiker, tekniker, initiativ i improvisationer eller spontana möten. Impulstanz var det perfekta havet att surfa för mig.

Imuplstanzfestivalen som danceWEB arrangeras under är enorm. Den har arrangerats sedan 1984 och erbjuder drygt 200 workshops, 50 föreställningar och goda tillfällen att möta entusiaster, utövare, skapare, idoler, ny börjare och talanger från hela världen. Ordet talang menar jag här som definierat av Janet Panetta: "a positive obsession", personer med en positiv besatthet. Impulstanz är fullt av folk som gjort sin egen värdeskala och jobbar utifrån egna definierade parametrar och ideer mer än passar in i befintliga värdeskalor och tillhörande idéer om talang och kvalitet. Intressen och förutsättningar används för att utveckla nya sätt och nya uttryck. Janet Panettas ord om talang fick ny tyngd för mig i det här sammanhanget. Förutom en positiv besatthet var några utmärkande drag för dessa talanger jag mötte i Wien en stor passion i sitt utövande och en frånvaro av oro och rädsla för att kritisera, förändra eller försöka sig på omöjligheter. Trots passion och egensinne var de mer än öppna för att engagera sig i samtal och utbyte, trots sitt egensinne hade de förmågan att se värdet av bredden av uttryck, tekniker, uttryck, praktiker och utövanden. I såna möten med något nytt var de redo att mötas, ta in vad en annan människa sa, ändra åsikt och uppskatta saker som de inte var bekanta med. De arbetade utan tvekan hårt för det som de trodde på men definitionen av arbete såg olika ut för alla. Det skapade en miljö som var stimulerande och inspirerande, uppbyggande och utvecklande.

DanceWEB gav mig allt jag förväntat mig och mer. Förutom att få tillgång till 200 workshops och möjlighet att se föreställningar varje dag finns möjligheten för utbyte hela tiden med människor från helt olika bakgrunder, med radikalt olika idéer om dans och koreografi, radikalt annorlunda visioner och världsbilder. Det finns möjlighet att visa sitt egna arbete för gruppen och under hela perioden tillgång till studio. Det är med andra ord en overklig lyx och en intensiv upplevelse som får en att omvärdera mycket och hitta nya intressen, sidor och inspirationer. För mig var danceWEB en katalysator i min egen utveckling och en extremt intensiv period av lärande, reflexion, utbyte och vänskapande. Jag rekommenderar det helhjärtat och entusiastiskt.

Med ALL tacksamhet till de som gjorde det möjligt för mig att åka dit,

Ellen Söderhult

Premiär på Mikhailovsky teatern i St Petersburg

Hej!

Nu har jag äntligen lite sommarledigt och är hemma i Sverige. Känns skönt.

Efter Balettfestivalen Mariinsky i april började jag strax därefter jobba på min nya uppsättning med kompaniet på Mikhailovsky teatern. Den tiden var helt underbar. Mycket jobb men så spännande och roligt. Jag lärde känna många fantastiska dansare och vänner. Processen var ganska intensiv med tanke på att säsongen fortfarande var igång och man förberedde premiären på Nacho Duatos uppsättning. Så inspirerande att också kunna ta del av den händelsen.

Mitt verk visades upp på Mikhailovsky teaterns stora scen i slutet av juni. Det gick väldigt bra och var samtidigt en stor utmaning. Det var min första stora uppsättning för ett av de ledande kompanierna. Ser verkligen fram emot att samarbeta med dem igen.

Den nya terminen på Vaganova börjar i september, så jag ska fram till dess tänka igenom några idéer som jag har och leta efter inspiration till ett nytt skapande…

Kram och ha en fortsatt trevlig sommar,

Ksenia

Festival Deltebre Dansa

Tiden mellan den 13/7- 27/7 spenderade jag i soliga Deltebre, Spanien, på festivalen Deltebre Dansa. Det är en dansfestival för moderndans som lockar både dansare och cirkusartister från hela världen. Människor från alla kulturer reser dit för att dela sina kunskaper, lära av varandra och uppleva.


Jag anlände till den lilla byn Deltebre i en buss som plockat upp mig och andra deltagare på Barcelonas flygplats. Det första jag möttes av var ett enormt cirkustält som reste sig mot stjärnorna. Det visade sig senare att det var där alla föreställningar skulle visas. Jag och min reskamrat tog oss förbi cirkustältet till campingplatsen där vi slog upp vårt medtagna tält bredvid våra nyfunna finska vänninor. Eftersom det ändå var en festival vi rest till skulle vi nu tälta i två veckor och samtidigt försöka ta fem dansklasser om dagen och se tre framträdanden i cirkustältet varje kväll. Nervös och nyfiken kunde jag inte låta bli att undra vad jag gett mig in på.

Och visst var det intensivt. På två veckor  tog jag 50 dansklasser, hade 10 olika lärare och såg  ungefär 40 olika framträdanden i cirkustältet. De första dagarna var hårdast. Kroppen var ovan vid all träning och vid värmen, men efter några dagar kom man in i mönstret och kunde njuta av allt som hände runt omkring. Vart man än gick fanns människor som tränade cirkustrick, stretchade, dansade, lekte omkring och skrattade. Alla var vänliga, nyfikna och öppna och det var lätt att umgås och lära känna nya människor. Tillsammans dansade vi, åt vi, och bodde vi. I gemenskap improviserade vi i leran på ett risfäl och det var en helt surrealistisk och fantastisk upplevelse. Alla kravlade vi leran, dansade, sjöng, skakade och masserade varandra. Det tog dagar innan doften försvann ur håret.

Deltebre Dansa har inspirerat mig så mycket och öppnat mina ögon för vad dans kan vara och vart man kan ta sig med det. Jag har haft så skickliga lärare som lärt mig mycket och träffat så intressanta människor som har velat dela med sig av sina historier. Som yngst på lägret kunde jag fråga mycket om aktuella dansskolor, scener, lärare och koreografer. Inte minst har alla framträdanden visat bredden och utbudet på moderndans, främst i Europa. Jag kan varmt rekommendera festivalen till alla som är intresserade av moderndans och annan scenkonst som vill lära sig och uppleva mycket.

Kram,
Emelie

Vårterminen på Vaganova

Ksenia Zvereva i samspråk med Minnesfondens ordförande Dag Hallberg.
Foto Hans Nilsson

Hej!

Vårterminen är igång på Vaganova och det är som vanligt mycket som händer. Redan från första dagen fick vi börja repetera inför Tanzbiennale i Dresden. Det var två stycken som skulle representera skolan på Biennale – ett klassiskt verk (pas de deux från Nötknäpparen) och ett modernt/neoklassiskt stycke (The Hovering) som jag tidigare koreograferat. Det var verkligen en ära att jag fick en sådan möjlighet! Och också att kunna åka dit! Vistelsen i Dresden var verkligen spännande. Klasserna, repetitionerna och workshops hölls på Pallucca Hochschule, - jätte trevlig skola med moderna lokaler. Det var 6 klasser som hölls samtidigt (3 klassiska och 3 moderna klasser, respektive) och eleverna fick varje dag byta grupp och lärare. Ett bra sätt att kunna ta del av allt, tycker jag. Lärarna fick titta på klasserna, vilket var jätteroligt. Jag besökte först och främst de moderna klasserna, medan Ludmila Kovaleva (en mycket erfaren lärare på Vaganova) tog del av de klassiska.

Det var många skolor som medverkade i denna Biennale (Berlin, Hamburg, Munchen, Toronto, New York, Amsterdam m. fl.). Under två kvällar fick skolorna visa upp sina stycken som de förberett på Semperoperans stora scen. Spännande att se vad alla hade förberett.

När alla var klara med föreställningarna startade workshop klasserna. Det var fem olika koreografer/workshop ledare (The Forsythe Company, Frederic Flamand, Margaurite Donlon, Jan Pusch och Sasha Waltz & Guests) som höll i workshopen. Efter några dagar fick man visa upp det man jobbat med på den moderna scenen Hellerau. Rättare sagt, det var inte en föreställning eller uppvisning, utan mer som en ”öppen workshop” där alla kunde se på. Det var också meningen att inte göra en ”riktig” föreställning. Alla workshops grupper jobbade med improvisation som grundmaterial, men på helt olika sätt. Verkligen lärorikt och spännande att se hur mycket man kan utforska i dans!

Så jag har jättefina minnen kvar från tiden i Dresden.

Nu är det först och främst examens som gäller. Eleverna och lärarna har mycket att tänka på, så det är ganska stor stress. För min del har jag för några dagar sen haft slutexamen i teori, vilket gick väldigt bra slutligen. Men det var hård tid med alla förberedelser inför det.

Fick en dag att andas ut, och nu tillbaka till nästa uppgift. Exakt om två veckor ska Workshopen (A Creative Workshop of Young Choreographers) på Mariinsky teaterns nya scen hållas, inom den 14de Internationella Balettfestivalen MARIINSKY. Det är 8 koreografer som förbereder sina verk och jag fick äran att vara en av dem! Känns helt otroligt att kunna få den chansen. Ser fram emot detta oerhört mycket!

Ska dela med mig av den upplevelsen!

Ha det bra!

Hälsningar,

Ksenia

Vårterminen i Ryssland

Hej!

Sju veckor har gått sedan lovet och vi har mycket att tänka på! Just nu är första prioritering alla examens som vi har. Man märker av stressen på alla elever och just vi har inte så stor fritid att tänka på annat. Självklart vill man göra så bra ifrån sig som möjligt! Efter den här tiden kommer vi ha två föreställningar att repetera till. Framför allt till slutföreställningen där vi kommer sätta upp flera olika nummer. Bland annat Paquita, Bournovilles konservatoriet och från Laurencia. Föreställningarna kommer åter igen visas på Mariiinskyteatern, vilket jag längtar oerhört till!  Innan dess har vi en mycket mindre föreställning där alla elever får visa upp ett individuellt solo eller pas de deux. Vi har alltså hela tiden något att förbereda och från första början till slutet av året.

Annars är livet intressant här i St. Petersburg, jag lär mig något nytt varje dag om landet i sig, människorna och språket. Dagarna är mer eller mindre detsamma och ganska enformiga men hela upplevelsen gör mig så glad och lärarna är otroliga, verkligen. Dels är i stort sett eleverna mycket ambitiösa, bara de små barnen på nio år tar sitt arbete på så stort allvar och det är ofta man ser någon gråta. Men samtidigt är det som en glädje i allt hårt arbete och det är något som lärarna lyckas behålla, trots den extrema disciplinen. Man skulle kunna säga att passionen för baletten är mycket stor här, därför känns det så bra att gå i korridorerna på en plats som denna.

Det ska bli kul att dela med mig av förställningarna i vår!

Ha det så bra alla!

Hälsningar Ella

London - Central School of Ballet

Central School of Ballet kan starkt rekommenderas till unga dansare antingen innan eller efter gymnasieutbildning inom dans. Att jag sökte mig dit har blivit ett viktigt steg både i mitt privata liv och för min karriär, och var fantastisk spännande och lärorikt.

För mig kompletterade detta år Kungliga Svenska Balettskolans yrkesdansarutbildning på ett väldigt bra sätt. Eleverna jobbar som ett kompani med namnet Ballet Central under sista året av den tre år långa utbildningen och de behandlas som unga professionella dansare av lärarkollegiet, koreograferna och alla andra vuxna involverade i kursen.

Dansarna förbereds intensivt för yrkesdansvärlden inom flera av danskonstens områden; förutom hög standard i träning av klassisk balett och modern/nutida dans (mest Cunningham- och Limón-teknik), tränas de i jazz, flamenco (spansk karaktärsdans), musikal, drama m.m. Även repertoaren känns noggrant utvald, väl varierad, utmanande, samt belönande att framträda på scen med. Vad jag tycker är oerhört värdefullt med CSB är det faktum att man får ta emot en Bachelor of Arts (in Professional Dance and Performance) vid examen.

Detta har gett mig ett flertal möjligheter, och lett mig till en (än så länge) lyckad och njutbar karriär inom dansen.

Anton Rosenberg
(Carina Ari stipendium 2011)

Första tiden på Vaganova

Hej!

Nu leder min första tid här i St.Petersburg till sitt slut och på söndag avslutar vi Nötknäpparsäsongen med en sista föreställning! Det känns bra att avsluta de här föreställningarna och börja med nya föreställningar, samtidigt väldigt tråkigt. De senaste månaderna har vi arbetat konstant med rep morgon, eftermiddag och kväll. Konstanta rep innan och efter premiären, men att ha tagit del av det hela; varit på Mariinsky och fått uppträda på den scenen är en hittills oslagbar erfarenhet för mig... Jag var med som en utav de två solisterna från snöflingorna bland annat. Människorna jag dessutom har fått arbeta med har även det varit en stor erfarenhet, min lärare i klassisk balett som jag därför till största del har repeterat med är den mycket gamla Udalenkova. En lärare som säkerligen har sett mer än många levande dansare genom alla hennes år i yrket och på skolan, därför är det fantastiskt att ta del av hennes kunskap varenda dag här på akademin. Hela omgivningen här är otrolig och något mycket speciell; liksom alla dessa gamla pedagoger och repetörer som fortfarande sliter med oss elever varenda dag för att de fortfarande bryr sig och brinner för sin passion. Det är något mycket fint måste jag säga, och ännu finare hur elever respekterar dess ord och för traditionen vidare.

Det har varit blandade känslor att komma hit, självklart är det extra svårt med ett främmande språk och ingen som egentligen pratar engelska. Skolan är också mycket stor med många elever och här har vi även parallellklasser vilket inte finns i Sverige. Konkurrensen är därför stor och ännu svårare blir det att komma hit som internationell student. Det har givetvist varit en utmaning att sätta sig till jämförelse med alla dessa ryska begåvade tjejer som känner till skolan sen de var små barn. Mina perspektiv blir därför helt annorlunda än deras men ändå sätts samma krav på mig. Därför kan det vara svårt, men jag måste erkänna att det har gått bra. Ned och uppgångar, men helt ärligt känner jag mig nästan lite hemma här på vissa sätt. Jag har varit så otroligt insatt i vad som händer här och har inte haft mycket tid att tänka på Sverige, svensk jul och så vidare. Här hade jag t.ex. repetitioner på julafton. Och så firade vi istället nyår vilket är ryssarnas stora högtid. På något sätt är det en del av hela vistelsen här, att ta del av den ryska kulturen, lära sig språket, se hur ryssar är som människor och ta del av deras traditioner på deras vis.

Jag är så otroligt tacksam för den här möjligheten och det kommer kännas bra att återvända tillbaka hit efter mitt lov nu. Samtidigt ännu mer arbete. På våren har skolan fler föreställningar, en på den mindre så kallade "Hermitage teatern" och sedan åter på Mariinsky. Dessutom har vi våra exams vilket kommer visa arbetet av alla olika lektioner. Det är klassisk eksamens, pas de deux, acting, modernt och karaktär. Det kommer alltså vara mycket att tänka på kommande termin i och med att det är flera koreografier i respektive ämne. Men det är just det som är bra, förbereder en också för ett kompani och scenerfarenheten vi får här är mycket stor. Ibland sätter de också upp mindre föreställningar på den lilla skolteatern för lärare och elever. Det är alltså alltid något att förbereda!

Nu ska jag åka till Sverige, ta lite lov och så får vi se vad som kommer hända här nästa termin!

God fortsättning till er alla,

Vänliga hälsningar Ella