Min höst på konsthögskola I Oslo Khio 2019

Jag heter Emanuel Ippolito och går andra året på KHiO i Oslo, jag är oerhört tacksam för det helårstipendium jag erhållit av Carina Ari för mina studier på baletthögskolan för det andra året av mina studier vid KHiO. Stipendiet har betytt oerhört mycket för mina möjligheter att kunna fortsätta studera i Oslo, där jag kommer att erhålla en Bachelor i klassisk balett. Studierna är krävande men det är en perfekt utbildning om man som jag är besatt av balett. Carina Ari-stipendiet har möjliggjort att jag har kunnat flytta in i studentlägenhet med min bästa vän Patrik Blomberg. Vi går i samma klass på KHiO och vi har följt varandra sedan årskurs 4. På den tiden gick jag på Svenska Balettskolan i Göteborg och Patrick på Kungliga Balettskolan i Stockholm, det började som en brevväxling men jag är nu övertygad att det är en livslång vänskap. I baletten behöver man vänner för att orka, det är långa dagar, utmaningar och ständiga prövningar. Jag värdesätter att vi har varandra, att vi kan motivera och stötta varandra.

Under sommaren var jag på en fyraveckors sommarkurs vid Royal Ballet School i London, tyvärr skadade jag foten ordentligt vid ett hopp vid sista avslutningsföreställningen. Jag fick ett fint stipendium och erbjudande om att återkomma till Royal nästa sommar. Men återkom tyvärr till Oslo med ordentligt skadad fot och tunga besked.

Min start på KHiO denna termin började med magnetröntgen och rehab. Initialt kändes det mörkt och hopplöst, jag som hade känt mig på topp när jag avslutade årskurs ett vid KHiO.

Den här terminen har varit krävande på många plan, jag har fått omvärdera mina mål, tänka mer långsiktigt än kortsiktigt. Jag har börjat forska om sambandet mellan kost och prestation, jag valde väldigt snabbt att gå in i min rehab med ett hundraprocentigt fokus och inte ge upp. Tack vare min fysioterapeut Desiree Tanrikut-Jensen och min huvudlärare Zoltan Szolnoki i balett och vår nya eminenta konstnärliga ledare Tim samt mina föräldrars och syskons pepp per telefon så har jag inte givit upp, jag är snarare starkare nu och ännu mer bestämd på att bli professionell dansare. Jag har också haft en liten roll i La Bayadère. Det var en enorm inspiration att få se Kimin Kim dansa.

Jag har blivit starkare tack vare min rehab som har bestått av simning, cryo, sauna, balettövningar och barré i vatten. Min skada har faktiskt gjort mig mentalt starkare och mer disciplinerad.

Nu tar jag klasser igen men får inte börja hoppa förrän i januari. Jag har helt dedikerad och hundraprocentigt övertygad om att jag kommer att komma tillbaka fullt ut i baletten, det finns nämligen ingenting som får komma emellan mig och min passion för dans. Det är den vackraste uttrycksform jag kan tänka mig. Men jag har med mognad och ålder börjat intressera mig för den moderna dansen – framförallt neoklassiska verk.

Dagarna på KHiO är långa och mödosamma. Det gäller att ha ett hundraprocentigt fokus och inte slarva med varken sömn, kost eller återhämtning. Det finns helt enkelt inga genvägar om man vill lyckas. Min inställning är att man måste respektera lärarna, lyssna på deras korrektioner, vara ödmjuk och att se varenda motgång som en utmaning.

Om jag skulle ha råd till mitt yngre jag så hade det varit att stretcha mer och lyssna på kroppens signaler och att äta upp mina grönsaker.

Jag ser verkligen fram emot vårterminen på KHiO och att få berätta för er om mina med och motgångar. Jag kan verkligen rekommendera utbildningen vid KHiO och uppmanar den balettelev som vill utmanas i dansen och bli sedd av sina lärare att söka hit. Även om jag har varit skadad så har jag fått mina beskärda delar av utmaningar, blivit sedd och bekräftad av mina lärare och alltid känt mig trygg under rehab. Stämningen på skolan är varm och personlig. Det känns verkligen som en familj. Vi bryr oss om varandra istället för att konkurrera med varandra.

God fortsättning från Oslo