Mina två veckor i Carcassonne sommaren 2023.

 

Hej!

 Jag heter Jakob Köpf Lindström och jag har deltagit i Marina & Guy International Ballet Summer School i Carcassonne som ligger i södra Frankrike. Det var första gången jag var på kurs i Frankrike.

Jag inledde resan dit med en långhelg i Paris med min mamma sedan tog jag tåget till Carcassonne. Det tog ungefär fyra timmar. När jag kom fram tänkte jag ta en taxi, men det fanns ingen vid stationen och inte heller något telefonnummer man kunde ringa så jag började gå längs gatan åt det hållet som verkade leda till centrum och när jag väl såg en gatuskylt insåg jag att vandrarhemmet jag skulle bo på låg på den gatan.

Jag var först på plats och var väldigt nyfiken på vilka de andra deltagarna var men alla andra flög till Toulouse och blev hämtade med buss så jag fick vänta ganska länge innan de anlände.

Jag passade på att checka in under tiden. Vi skulle bo sex killar i ett relativt litet rum med tre våningssängar så det var ganska trångt.

När alla hade anlänt var det gemensam middag.

Det visade sig att det var sex svenskar på kursen.

Alla deltagarna bodde på vandrarhemmet och det var bara vi som fick bo där under den perioden.

Första morgonen skulle alla samlas 8:30 för att få busskort och gå tillsammans till busshållplatsen.

Det tog 15 minuter till skolan, en modern byggnad som innehöll flera olika former av konstnärliga utbildningar. Precis som Konsthögskolan i Oslo, KHiO, där jag går nu.

Första dagen samlades alla i den största salen där vi fick träffa alla lärarna.

En av lärarna var svensk och hon skulle lära oss en Mats Ek koreografi.

Det är alltid kul när det är något svenskt som är så bra så att man väljer att framhålla det.

Vi hade balett, variation, pas de deux, jazz eller Mats Ek koreografi varje dag.

Det som var extra bra med pas de deux lektionerna var att vi hade både Marina och Guy så de demonstrerade tillsammans och kunde ge oss väldigt specifika instruktioner.

Klasserna började kl. 10:00 varje dag och vi slutade klockan 16:30.

Vi åt lunch på skolan, Den var både god och riklig.

När lektionerna var slut åkte vi tillbaka till vandrahemmet där man hade lite tid för sig själv innan middagen. Middagen serverades ganska sent så om man blev hungrig var det bra att köpa något ätbart att ha på rummet.  Eftersom vi bodde sex i ett rum men bara hade ett handfat, gick jag ofta till tvätteriet innan middagen.

Ibland tog vi en promenad upp till den stora borgen innan middagen. Det var skönt att komma ut när man vart inomhus hela dagen. Då hade dessutom temperaturen hunnit sjunka lite så det var väldigt behagligt att vara ute.

I min dansgrupp var vi sju killar och tio tjejer, men lektionssalarna var stora och lektionerna långa så det kändes som att alla fick plats och uppmärksamhet av lärarna.

Jag försökte se till att vara social med så många som möjligt eftersom en av fördelarna med sådana här kurser är att knyta nya kontakter.

Det är intressant att hör var de andra studerar och vad de har för tips och erfarenheter.

Det var extra kul att det var flera av deltagarna som kände till KHiO och hade hört gott om skolan.

Det var lärare från stora institutioner och skolor vilket var en av anledningarna till att jag gärna ville delta i den kursen.

Eftersom jag är färdigutbildad om tre år är det viktigt att börja knyta kontakter redan nu.

På helgen tog vi ett tåg till kusten och badade. Det var väldigt blåsigt, men härligt att bada i medelhavet.

Sista veckan förberedde vi oss inför uppvisningen då vi skulle visa upp något från alla klasserna vi haft. Alla skulle vara med på allting.

Jag tycker att det är ett väldigt bra sätt att summera allt man lärt sig under kursen. Det var ganska mycket att hålla reda på, men nyttig träning inför framtiden. Andra kurser som jag har varit på har det varit en kortare uppvisning eller så har det bara varit en klass för inbjudna gäster.

Jag blir sporrad när det är mycket att hålla ordning på. Jag var ganska nervös eftersom jag var den ende som skulle dansa variationen ensam, de andra dansade två och två.

Efter uppvisningen fick jag ett stipendium som innebär att kursarrangören står för kursavgiften nästa år om jag vill åka tillbaka.

Det vill jag absolut!

 

Tips till andra som ska åka på kurs är att passa på att prata mycket med lärarna för att bygga en långsiktig relation. Det är viktigt att de lär känna dig som person också inte bara som dansare.

Ta varje chans att åka på kurs och få undervisning av andra lärare än de man brukar ha.

Det är också väldigt inspirerande att se andra mer erfarna dansare för att kunna bilda sig en uppfattning om vad för slags dansare man vill bli.

Stort tack till Carina Aris Minnesfond som möjliggjorde detta!

 Mina fem veckor på American Ballet Theatre (ABT) Summer Intensive i New York sommaren 2023

Placerings dagen 

Mitt namn är Betty Svensson och jag ska berätta om mina fem veckor på American Ballet Theater Summer Intensiv i New York. Jag bokade ett flyg som landade i USA två dagar innan kursen skulle börja med tanken på jetlag och inköp (det som var svårt att ta med sig på ett flyg) såsom en yoga matta och mycket annat. Första dagen var det placeringsdagen då vi delades upp i grupper och hade en balettklass som skulle avgöra vilken grupp vi skulle kom i.

 

Under klassen observerade olika lärare från ABT oss, vilket gjorde det hela lite mer nervöst. Jag hade redan innan klassen fått chansen att träffa och lära känna nya människor som också skulle ta kursen. Alla var väldigt snälla och det var enklare att kommunicera med dem än vad jag hade trott. Det berodde nog på att vi alla delade ett och samma intresse. Vi kunde prata dans långa stunder utan att tröttna.

 

Senare på kvällen fick man ett mail från ABT som berättade vilken grupp man hade placerats i och schemat för den uppkommande veckan. Grupperna angavs med olika färger och vilken lärare som hade hand om de olika grupperna.

Schemat

Under första veckan startade alltid dagen med en balettklass som började klockan tio och som varade i en timma och 45 minuter. Därefter hade man antingen tåklass eller Pas de deux i en timme. Efter det var klockan 13:00 och då var det dags för lunch. Man kunde antingen ta med sig lunch hemifrån eller gå och köpa då många affärer låg tillgängliga nära skolan. Starbucks var mycket populärt. 

 

Efter lunch som var drygt en timma hade vi antingen yoga, pilates eller dans med allt från repertoar, modern, karaktärsdans, jazz eller mime. Det hände även att vi hade Por de bras en gång vilket var en kortare balettklass där man lade det mesta fokuset på armar och upperbody. 

 

Vi arbetade mycket med hur man presenterar sin dans och att lägga en känsla på det men framförallt koordinationen med armarna och hur de koordinerar med de rörelser som benen gör. När vi i min grupp såg Por de bras på schemat blev vi alla mycket fundersamma. Men trots våra fördomar var alla väldigt nöjda efteråt och såg det som en av våra favoritlektioner. Det framkom nämligen att det var många som gillade att fokusera på sin upperbody, något man lätt glömmer av p.g.a att man är så fokuserad på vad benen gör. 

 

Lektionen efter lunch höll på ända fram till halv tre med undantag för yoga och pilates som pågick fram till kvart över två. Efter det hade vi ytterligare en lektion som varierade mellan olika dansämnen och som höll på till klockan fem. Efter det var dagen slut.

 

Hur jag tog mig till och från skolan

Jag gick till och från skolan varje dag vilket tog mig 25-30 minuter. Jag bodde i en lägenhet i West Village och min skolväg gick genom Greenwich, över Washington Square och jag passerade Union Square tills jag kom fram till Broadway där ABT låg. Jag tyckte att dessa stunder var så vackra eftersom jag fick se lite av staden och inte minst kända platser. Promenaden var också härlig då jag hela dagen var inne och dansade.

 

Dagarna innan kursen hade jag och pappa provgått till skolan för att hitta den väg som var tryggast och finast att gå. Man var tvungen att ta med sig alla grejer till skolan och sedan ta med dem hem igen vilket ledde till en tung packning.  Men pappa eller mamma kunde följa med mig och hjälpa mig bära. Jag såg även promenaden till skolan som uppvärmning då kroppen kom igång och det dröjde inte länge tills man var varm och redo för teknikklass, som balettklasserna där kallades. 

De två första veckorna var jag mycket trött efter skolan men det två sista veckorna hade jag mer energi, vilket gjorde att jag kunde se staden lite mer än bara på helgerna. Den femte och sista veckan var jag helt slut men jag ville fortfarande inte att kursen skulle ta slut. Det kändes som att fem veckor hade passerat förbi på fem dagar.

 

Skillnaden på dansen där och här i Sverige

 Jag märkte ganska snabbt att dansen i Amerika, både modern och balett, skilde sig i stilen från Sverige. I Amerika jobbar man snabbare med fotarbete, snabba tenduer och snabba rörelser som ska matcha musiken. Jag tyckte det var väldigt roligt. 

Jag har under en lång tid beundrat George Balanchines stil då hans koreografiska gärning bildar en bro mellan klassisk och modern balett. ABT är en klassisk balettskola, det vill säga inte en Balanchine skola såsom New York City Ballet och Miami City Ballet är. Deras moderna lektioner skilde sig också då de hade Horton, något som jag inte är van vid men är en grymt bra träning som gör en väldigt stark i framförallt coren. Den moderna som jag är van vid att göra kallar dom i USA för Contemporary. Jag lärde mig att det är mycket vanligt med Horton och Graham teknik i Amerika mer än vad det är i Europa. Jag kan också förstå det eftersom det var i Amerika som dessa tekniker kom till. Jag tyckte det var jätteroligt och lärorikt att få testa på nya tekniker. På jazzen fick vi även ta del av en stil som de kallade för Luigi då det var så han hette som skapade stilen.

 

Lärarna

Lärarna var helt fantastiska och lade fokus på varje elev och de brydde sig verkligen om att alla skulle förstå. Jag försökte ta till mig all information som gavs likt en tvättsvamp. Vi blev undervisade av lärare från skolan och lärare utifrån och några gånger fick vi äran att ha klasser med ABTs Artistic director Stella Abrera, vilket jag tyckte var otroligt lärorikt och roligt. Alla lärare hade så bra tips att komma med och jag kände mig så lycklig att jag fick bli undervisad av dem. 

Händelser

- Meet the artist

En väldigt rolig händelse var meet the artis, då vi fick träffa solisten Chloe Misseldine från ABT. Hon berättade om hennes väg till där hon är idag, hennes liv som solist men även den tiden som hon var core-dansare och vi fick även möjligheten att ställa frågor till Chloe. Detta inspirerade mig väldigt mycket och gav mig en uppfattning om det som förhoppningsvis kommer bli min framtid. Hon gav oss tips och berättade om sin träning och utveckling genom åren vilket var så intressant att lyssna på. För dem som inte visste det så är Yan Chen, Chloes mamma som har varit en ballerina och nu undervisar som lärare på ABT.  Dessutom fick vi även ha klass med henne. Chloe berättade hur tacksam hon var att hon hade en mor som tränat henne i dans (men det tog ett tag för Chloe att vilja ta klasser med sin mamma). Hon berättade att hon hade blivit mer tacksam med åren över att Yan Chen tränade henne extra vid sidan om Orlando Balllet School. Jag tyckte det var väldigt roligt att vi fick delta och ställa frågor som kunde handla om allt från hur man hanterar nerver till vad man ska göra för att hindra skador. Detta var en super-roligt klass och jag gick ut från den med mycket lärdom och motivation.    

 

- 15 dollar tickets

Alla på kursen fick möjlighet att köpa biljetter till ABTs companys föreställningar på Metropolitan Opera House för endast 15 dollar. Jag såg totalt 4 föreställningar. Det var Like Water for Chocolate, Giselle, Swanlake och Romeo and Juliet. Alla var otroligt bra och jag var tårögd efter varje föreställning.  Efter föreställningarna vid Stage door träffade jag dansare som jag har följt på sociala medier och som jag aldrig trodde jag skulle få se dansa live, än mindre få träffa dem! Det var Skylar Brandt i huvudrollen i Svansjön och Isabella Boylston som jag fick se i Romeo och Julia.

 

- Frank Sinatra Sinatra School of the Arts

Sista dagen på kursen avslutades med två föreställningar på Frank Sinatra School of the Arts med alla deltagare från Summer Intensive. Det var väldigt roligt att få ta del av allas arbete och vår grupp satte upp Waltz from Raymonda där jag var en av solisterna.

Under mina fem veckor på ABT Summer Intensive har jag utvecklades väldigt mycket. Jag är så tacksam att jag fick den här möjligheten och jag kan nog säga att detta varit mitt livs bästa sommar. Jag har fått ägna fem veckor till det jag tycker mest om och dessutom i New York, som är en otroligt spännande stad. Det som också bidragit till den fantastiska upplevelsen är alla de fina vännerna som jag har fått! Jag har nu vänner från olika delar av världen och vi har kontakt med varandra nästan dagligen via sociala medier. 

Stort tack till Carina Aris Stipendiefond och hälsningar från Betty

Mina erfarenheter från auditions

Hej alla läsare,

Jag heter Sonja och fick ett stipendium av Carina Ari som gav mig möjligheten för att göra många auditions i Europa. Jag gjorde flera auditions i Tyskland och även i Tjeckien. Samt audition i Ungern och Frankrike. Jag tänkte ge lite tips på hur man bäst kan förbereda sig för auditions och berätta det jag lärt mig från erfarenheterna. 

Först och främst försök att ta reda på hur många kontrakt som finns lediga innan du åker dit och försök fråga runt i förhand kring ifall de faktiskt söker dansare eller ifall de håller i audition för sakens skull. Jag har tyvärr behövt lära mig den hårda vägen att man ibland kan åka i hopp om ett kontrakt men i själva verket är de redan utlovat eller inte finns. Så var beredd på att det tyvärr inte alltid är ärligt för oss dansare.

Skapa kontakter och försök först och främst få privat audition och inte en öppen. Genom att lära känna nya dansare och hålla kontakt kan de möjligtvis i framtiden hjälpa dig att få auditions på de kompanier de kan befinna sig på. Sedan även balettmästare och lärare kan vara till stor hjälp när du ska söka jobb för de känner oftast många i dansvärlden. Var inte blyg att be dem eller dansare om hjälp när du ska söka jobb. Maila och fråga, du kan även maila ett kompani direkt och fråga ifall du kan komma dit och göra audition En öppen audition är fortfarande en möjlighet men de är samtidigt så många som söker samtidigt att du kanske inte ens syns. Får du en privat audition blir chanserna högre då du definitivt syns och du kommer få feedback från chefen eller balettmästaren vilket kan vara till stor hjälp för nästa gång.

Praktiska saker är också viktigt att tänka på i förhand. Mitt tips är att alltid resa dagen innan en audition så du inte riskerar att bli sen eller missa. Gör även en checklista innan när du packar så att du inte glömmer något som du inte kan ersätta när du är där. Hitta en dräkt som passar dig väl och en färg som kan hjälpa dig o synas ifall de är en öppen audition. Men samtidigt inget för distraherande som kan ta från ditt dansande. För tjejerna så förbered minst två par tåskor då det alltid kan hända något med ena paret eller ifall du skulle vilja byta. Ha alltid med någon form av mellanmål. En audition kan vara i allt från 30 min till 5 timmar beroende på hur långt du går vidare under processen. 

Sedan sist men inte minst så är alltid hemresan den svåraste att boka då du som sagt inte vet hur länge du ska stanna. Ifall det är flyg är det alltid bäst att boka dagen efter. Men om det är tåg som ska ta dig hem så föreslår jag att lägga några extra kronor på en ombokningsbar biljett. Om du inte har flyt kan du bli klar 11 på dagen och då ifall du bokat tågbiljett sju på kvällen så har du många timmar att vänta och det är inte så trevligt oftast. Att resa hem samma dag som audition varit är alltid skönt men om du måste vänta i så många timmar blir det lätt frustrerande.

Detta är mina bästa tips och viktigaste erfarenheter jag tagit med så hoppas det varit till hjälp. Lycka till på audition.

// Sonja Svanberg

Min vecka på Prix de Lausanne Summer Intensive

Foto Gregory Batardon

Hej, mitt namn är Sigrid Åberg. I juli denna sommar fick jag möjlighet att vara en del av Prix de Lausannes sommarläger. Veckan där var helt fantastisk och jag fick med mig så fina minnen och kunskaper därifrån som jag ofta tittar tillbaka på. 

Under veckan som gick hann jag lära känna nya vänner från andra delar av världen, möta engagerade och inspirerande lärare men även lyssna på riktigt bra föreläsningar kring allt från dans och träning till hälsa och mindset.

Jag reste till Schweiz i bil tillsammans med mina föräldrar. När vi kom fram till Lausanne var det väldigt varmt, men som tur var hade vi hyrt en lägenhet på det nedersta våningsplanet så det var enkelt att packa in våra saker.

Efter att ha landat in i lägenheten en stund gick vi ut på en kort promenad för att lära känna staden lite bättre. Vi tog oss b.la till en stor kyrka där det fanns en utkiksplats över hustaken i Lausanne. Jag kommer ihåg att en känsla av förväntan och nervositet dök upp när jag stod där. Jag skulle dagen därpå få stå i en danssal och ta klass för lärare som jag sett upp till sedan ung ålder, och jag skulle äntligen få chans möta andra dansare i min ålder igen efter pandemin.

Gruppen jag dansade med. Här efter en modern klass med läraren Armando Braswell 

Morgonen därpå samlades alla medverkande på Béjart Ballet Lausanne, där vi fick tid att registrera oss, bekanta oss med byggnaden och få lite information kring den kommande veckan. Det fanns en välkomnande och öppen känsla både bland vuxna och elever vilket gjorde att man direkt kände sig sedd och bekväm. Tack vare den bra stämningen och den tydliga kommunikationen mellan Prix de lausanne teamet och ungdomarna som deltog var det enkelt för oss att fokusera, vara närvarande och ha kul under de intensiva dagarna.

En dag på lägret varade mellan ca kl 09:00-18:00 och bestod av balettklass, modern dans, coaching och ofta någon typ av föreläsning. Jag fick prova på olika stilar, steg och tekniker som jag inte var så bekant med sedan tidigare, men eftersom jag fick tid att fördjupa mig och jobba med det som jag tyckte kändes svårt eller ovant ledde det till att jag utvecklades och lämnade lägret med en bredare kunskap inom dans.

Bild från en modern klass där vi även fick jobba med improvisation.
Foto Gregory Batardon 

Lärarna förväntade sig att eleverna dansade på sitt max varje dag. De var strikta men samtidigt positiva och upplyftande, så det blev till en bra blandning mellan noggrant, dedikerad arbete och lycka av att bara få chansen att vara där och dansa. Klasserna hade ett driv och tempo i sig som inte kändes helt naturligt att ta sig an i början, men det gjorde det på samma gång så otroligt kul för att man både kunde se och känna en förbättring när man utförde liknande övningar i slutet av veckan.

Sommarkursen avslutades med lite mingel bland föräldrar, elever och Prix de Lausanne teamet. Varje ungdom som hade medverkat under veckan fick då även ca 10 minuters tid för feedback med en av lärarna. De tog upp saker som man kunde utveckla och hur man som elev kan arbeta för att förbättra de områdena. Sedan fick man även feedback på saker som var bra och metoder för hur man kan fortsätta jobba för att göra de sakerna ännu bättre. Hela veckan hade ett enormt fokus på vi elever skulle växa och komma ett steg närmare våra mål.

Bara den lilla detaljen som att få privat feedback tycker jag gjorde lägret väldigt unikt. Det bidrog till att jag lämnade Schweiz med ytterligare medvetenhet om vad jag själv kan göra för att bli en bättre dansare.

Jag kom hem till Sverige med energi, dansglädje, nya erfarenheter, vänner och motivation, och varje gång jag dansar 

kan jag numera använda mig av det jag fick lära mig i lausanne och lägga in det i min träning. 

Tack vare Carina Aris stipendium fick jag möjlighet att komma iväg på detta fantastiska dansäventyr som jag är så tacksam för att jag fått uppleva! Det har gjort mig till en mer mogen dansare och person.

Jag lärde känna många fina nya vänner. Foto Gregory Batardon 

Gruppen med en av våra klassiska lärare Isabelle Ciaravola

Från utsikten uppe vid kyrkan. 

Från uppvisningen sista dagen. Foto Gregory Batardon 

Vårterminen i Perm

Jag har nu varit tillbaka här i Perm sedan första april och det har verkligen varit fullt upp sedan jag kom hit! Gränserna mot Ryssland har varit stängda sedan mars och Coronapandemin bröt ut, därav har jag haft det väldigt svårt att få nytt visum och kommit så sent till skolan. 

När jag var hemma i Sverige så försökte jag att ta så många klasser som jag kunde få ihop för att hela tiden vara redo att åka tillbaka hit och hoppa rakt in i all undervisning och träning. Det var svårt såklart, men jag hade som tur var möjlighet att ta klasser för Olga och på proffsklasserna på balettakademin, så många som jag fick möjlighet att köpa under corona omständigheterna. Det var tur att jag fick möjlighet att ta dessa klasser eftersom att det minst sagt blev att hoppa rakt in arbetet när jag väl kom hit. Det har varit väldigt intensivt och väldigt mycket att ta igen och ikapp eftersom att ryssarna gått i skolan sedan september, japanerna sedan och oktober och en tjej i min klass från Frankrike som kom i Februari, så hade de ett rejält försprång i både styrka och de tekniska momenten. Det var tufft i början, men nu börjar det äntligen kännas riktigt bra och jag känner mig äntligen i riktigt bra form igen! Det är så skönt! Det är även en lättnad mentalt att vara i skolan igen, att få ha regelbundna lektioner, rutiner och en strukturerad och planerad träning. Det har varit väldigt tufft mentalt att inte vara i skolan medan de andra i min klass varit det och motivationen har gått i vågor. Därför är jag gladare än någonsin att äntligen få vara i min älskade skola igen! 

Sedan jag kom tillbaka så har jag haft de vanliga lektionerna vilket är balett varje dag, pas de deux två gånger i veckan, karaktär två gånger i veckan, repertoar/ tåklass en gång i veckan och balettskådespel en gång i veckan. Samt att jag har teorilektioner i år tillsammans med de ryska eleverna. Tack vare det och att vi har lektionerna tillsammans med de ryska eleverna så har även mina språkkunskaper utvecklats väldigt snabbt under den tid vi varit här och jag har blivit riktigt bra kompis med många av de ryska tjejerna är och på en mycket djupare nivå jämfört med förra året. Eftersom jag kom så sent så har det alltså varit väldigt mycket att ta igen! Speciellt med pas de deuxen som jag inte hade förra året, men nu känns den redan mycket bättre och det är roligt att få fördjupa sig ännu mer i de olika delarna av dansen! 

Även fast jag kom så sent så har jag ändå fått möjligheten och blivit uttagen till att dansa fem föreställningar med Perms statliga teater med kompaniet och två med skolan som sattes upp på teatern. Två föreställningar av svansjön och tre av Korsaren samt att jag var med på de två examensföreställningarna som skolan satte upp på teatern och där dansade vi ett stycke ur Korsaren. Trots att jag kom så sent, så blev jag väldigt snabbt inkastad i repetitioner och föreställningarna efter bara några veckor tillbaka i skolan och även fast jag var den som anlänt sist så var jag den enda internationella som blev uttagen till föreställningarna. Jag har repat i princip varje dag efter de vanliga lektionerna och det har verkligen varit så himla roligt att få arbeta med de olika styckena och att få stå på scenen så oss mycket!  Att få dansa svart svan i svansjön var en dröm som gick i uppfyllelse. Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle få göra några föreställningar i år eftersom att jag missat så mycket i skolan, så är oerhört tacksam för alla föreställningarna och den scenvanan som de ger. Som ni hör så har det verkligen varit fullt upp! Men på ett väldigt bra sätt. Vi har också varit i full färd med att förbereda exams. Det var en utmaning för mig i år och den tekniska nivån på kombinationerna var väldigt hög, men jag är nöjd med mina prestationer! Jag gjorde mitt bästa och utifrån de förutsättningar jag hade så är jag väldigt nöjd. 

Just nu är jag så otroligt glad och tacksam över att vara tillbaka här att jag inte kan beskriva det med ord. Att få vakna varje morgon och starta dagen med en balettklass med min fantastiska lärare är helt underbart och efter detta långa år hemma så känns det så himla skönt att få arbeta ordentligt och regelbundet igen. Jag är så oerhört glad och tacksam, jag måste faktiskt nypa mig i armen lite här och var för att inse att det inte bara är en dröm! Jag trivs ännu bättre här i år och ja, jag har svårt att finna ord för de känslor jag känner för att få arbeta här med alla lärare och elever! Jag hoppas verkligen att jag kan fortsätta att studera här de kommande två sista åren utan problem. Jag vill tacka styrelsen för Carina Ari  från botten av mitt hjärta för att ni stöttar mig ekonomiskt under min resa här, jag kan inte säga mer än tack och att jag verkligen uppskattar varenda sekund jag får spendera här och somnar varje kväll med ett stort leende på läpparna. Tack!

Dansträning under en pandemi

 Mitt sista år vid Khio

Nu läser jag mitt sista år vid Khio i Oslo. Covid har ställt till det på många sätt, utmaningen har varit att inte tappa fokus när skolan har stängt ner och när det inte funnits kontinuitet i träningen. 

Under våren 2020 stängde skolan ner och jag fick jag åka hem till Stockholm från slutet av mars 2020 till början av juni. Hemmavid streamade jag lektioner dagligen från Khio – skrev en uppsats och tränade styrketräning. Tyvärr blev det inga sommarsdanskolor under sommaren. Jag fick istället ägna sommaren 2020 åt att bygga upp kroppen och vila. Märkligt nog den första sommaren sedan jag var elva som ägnades åt återhämtning och inte åt dans. Kanske var detta på något plan bra inför mitt sista år vid Khio. Jag försöker hålla fokus på målet, att erhålla min Bachelor i klassisk balett och få ett erbjudande om anställning i ett kompani. Just nu är det svårt men jag är fast besluten om att det skall gå. 

Det är extremt långa och tuffa dagar vid Khio, jag saknar mina föräldrar och alla syskon som inte har kunnat hälsa på mig eftersom covid-19 inte tillåter det. Just nu fokuserar jag på att söka jobb under de här extrema förutsättningarna, jag har också börjat skapa egna verk och närma mig den moderna dansen. Jag tänker verkligen förebyggande nu, återhämtning är lika viktig som träningen. Jag försöker fördjupa det konstnärliga uttrycket, känner att jag har mognat som balettdansare, artist men framförallt människa. Jag flyttade till Oslo när jag bara var femton år. I november fyllde jag arton är. Hur det än går så är jag stolt över att jag inte givit upp, skador och motgångar har följts av framgångar på scen och bekräftelser på att jag är på rätt väg. Jag har lärt mig att man aldrig blir klar som dansare. Jag lär mig något nytt varje dag. Under hösten har jag dessutom flyttat ihop med tre andra danskillar, två som går jazzlinjen och min vän Patrick Blomberg. Vi har följt och stöttat varandra sedan fjärde klass. Jag är så tacksam för stödet från er. Utan Carina Ari stipendiet hade min dansresa varit betydligt svårare att genomföra. Till alla som vill bli dansare, var försiktig med att jämföra er. Gå er egen väg, motstånd kommer du att känna varje dag. Var inte rädd för motståndet och de dåliga dagarna. Det är det också sårbarhet och känslighet som är intressant. Den klassiska baletten strävar efter perfektion – men jag har alltmer börjat fundera på om vad det egentligen betyder och vad det är som griper tag på scen. Jag tror också på det personliga uttrycket och tilltalet och att våga beröra. Den klassiska baletten kan verkligen beröra på djupet, det är som att skriva poesi med kroppen.

Min första termin i ”Ballet Junior”

Hera Norin heter jag och är 19 år gammal. Jag tog studenten från Kungliga Svenska Balettskolans yrkesdansarutbildning i Stockholm i juni år 2020. Carina Ari stipendiet för helårsstudier möjliggjorde min fortsatta utbildning inom dansen i ungdomskompaniet ”Ballet Junior” på Ecole de Danse de Geneve. I slutet av augusti klev jag därför på flygplanet till Geneve mot nya äventyr som tog sin början. 

”Ballet Junior” beskrivs som ett ungdomskompani, någonting mellan en skola och ett riktigt danskompani. Kursen heter Pre-professional dance-performer course och innefattar ett dagligt arbete för dansutveckling och möte med aktuella koreografer. Varje morgon har vi två klasser med modern nutida dans, klassisk balett, yoga eller annan alternativ teknik. Eftermiddagarna består av många timmars rep med koreografer eller repetitionsledare i arbete med ny kreation eller repertoarer, blandat med workshops. Under läsåret ingår föreställningar på den lokala teatern samt dansturné på nationell och internationell scen. Det ingår även en teoretisk kurs där vi diskuterar samt skriftligt analyserar olika dansrelaterade teman inom historia, anatomi, danstekniker och andra konstarter. 

Under terminen har jag varit inneboende hos en klasskamrat i en lägenhet i Annemasse i Frankrike, en närliggande förort till Genève. Vägen till skolan har gått dagligen via några minuters bussresa, tåg på ungefär 11 minuter och en kort promenad för att komma till skolan. Under den partiella nedstängningen i Frankrike synliggjordes svårigheten med att bo i ett land och studera i ett annat. Medan Schweiz hade relativt få restriktioner fick vi enbart gå ut i Frankrike för att handla mat, besöka apotek, ta oss till jobb och skola samt söka sjukvård. Ett tag var det osäkert om vi överhuvudtaget fick lov att korsa gränsen. Tyvärr har ovissheten kring pandemin legat som en skugga under terminens gång. Den ”andra vågen” hotade en nedstämning av skolan och den ständiga rädslan för att någon eller några ska insjukna i Covid-19 har ständigt varit närvarande. Jag måste medge att mina förväntningar med utbildningen ändå har överträffats. Förutom perioder av arbete i mindre grupper, vilket såklart genererat mindre träning, har terminen varit sig lik. Vi ser alla fram emot att göra föreställningar framför publik innan jul. Till dess håller vi tummarna för att inget ska förändras till det sämre. Till föreställningarna i jul presenterar vi stycket ”Valse”, av Marcos Morau och ”Creation” av Cathy Marston. Till våren även ”Passo” av Ambra Senatore och ”Audition” av Oliver Dubois. 

I början av december flyttade jag från lägenheten i Annemasse till en familj i Geneve där jag är tillfälligt inneboende. Förutom svårigheterna med pandemin låg det minst sagt otrivsamma området i Annemasse till grund för min flytt. Under vårterminen kommer jag bo på ett studenthem för universitetsstuderande i Geneve. Jag trivs mycket bättre i Geneve då människor är mer vana att tala engelska och staden påminner mer om ”hemma” i Sverige. I Annemasse finns många områden med socioekonomiska problem och kriminalitet. Kulturen av att enbart tala franska är mycket mer påtaglig där än i Geneve. I skolan har det ibland varit svårt att hänga med på klasser som inte undervisats på engelska. Jag har inte upplevt att några anpassningen gjorts till oss som inte är fransktalande. Vi har istället uppmanats att lära oss språket. Kanske har det berott på att skolans engelsktalande studerande har varit en minoritet just detta läsår. 

I ungdomskompaniet Ballet junior är jag dagligen inspirerad av en grupp unga och mycket talangfulla dansare, alla med samma mål om att en dag bli kontrakterade professionella dansare. Det är fantastiskt att få dela min starka passion och drivkraft med andra, vilket skapar en mycket stark samhörighet i gruppen. Vi stöttas av ett starkt team med konstnärliga ledare, danslärare, koreografer och reparatörsledare. Här krävs en hel del disciplin och hög arbetsmoral. Det är viktigt att vara öppen för nytt tänk och nya utmaningar när man möter erkända koreografer som genererar erfarenheter och avgörande kontakter inom branschen. Ballet Junior ger mig möjligheten att få mogna i min yrkesroll och bli kapabel att möta branschen som mycket kompetent dansartist. Jag ser stolt fram emot nästa termin!